Lösnumren och bokstavshorandet
En ny intressant forskning är på gång som tar upp det känsliga ämnet kring bokstavsbarn dvs barn till de som lever på att kränga bokstäver: Journalister och andra lösnummersäljare. Forskningen ställer frågan som många undrat över länge och väl – Är det verkligen sant att Journalisters barn har mera skador på hjärnan än andra barn?

Trycksvärtan som ger genetiska hjärnrubbningar?
Vi har försökt få tag på några experter inom ämnet ”Journalistbarnens bokstavskrängningar” Men inte lyckats. En del verkar också oense kring frågeställningen varför just barn till bokstavskrängare skulle ha större frekvens hjärnskador jämfört med andra barn. Kan det bero på att journalistungarna kollar mer på TV?

Kan hypotesen att Journalistföräldrarna är så upptagna med att kränga sina bokstäver att de låter TV’n vara barnvakt vara sann? Vilka implikationer kan detta då tänkas få för tredje man?

Vi vill förhindra stigmatiseringen av journalistungarna och försvarar därför hårt bokstavskrängarnas trogna vanor till tendentiösa beskrivningar och övertro på sin kritiska och opartiska hållning säger Easter Lövensaccader innan han sätter sin blinkäpp i gatan och vandrar vidare i livet.

Fay-King Gaormaet skrev tidigare om Cancer bland olika yrkesgrupper
och visst är väl den distinktionen bra, AB skriver till och med om det i dag. Men är det verkligen kravet på ständiga lösnummer som ger den feminina journalist populationen en statistiskt säkertställd cancerökning?

Saymore Klitz har berört andra centrala punkter flera gånger men dock inte gjort några avhandlingar i ämnet säger att han har det på tungan, han blir dock rörd till tårar och tycker ämnet är väldigt viktigt: Journalistbarnen och deras bokstavsspråk är nog en epok för sig, säger han och menar att man måste betrakta det enskilda journalistbarnet för sig och inte som ett skadat bokstavsprojekt innan pressläggningen. Vi kan bara hålla med om det, det är viktigt att inte stimgatisera journalistungarna eller deras yrkesmässiga bokstavsbarn. Man kan ju också få fråga sig om det är sant att journalistungarna tittar mer på TV och Facebook än andra barn som inte har exakt likadana skador på sina nervsystem.

Tänk positivt! Även om rubrikerna är svartvita. Läs gärna tidigare finstämda analyser av helt oberoende forskare

Dampklubbad scampi fritti verkar dock vara ett sant rykte.
Lästa ut skorna om de är för små Journalistbarnens skadesyndrom, Bokstavskrängninsavel, Det Journalistiska Kastsystemet, Bokstavsbarn, Vitt på svart eller bara risigt i största allmänhet.

Eventuellt kan den nya DAMPdams sidan hjälpa de stackars journalisterna med sina problem.