I Dagens Brännpunkt i SVD tar ett gäng tjejer upp demokratiproblemet att tjejer med adhd får så oerhört litet hjälp i förhållande till pojkar, under liknelsen att livet är som ett häcklopp. Debattartikeln tar mest upp problemen i skolan fastän de gäller i allt från skolan till samhället i övrigt och framförallt inom vården, där den blinda psykiatrin som vanligt skapat diagnoser skräddarsydda för ett kön.
Ryssfemman en hjälpande hand?
Man måste tydligen vara mer manhaftig för att få någon hjälp vilket även gällde Ludmila som sällan blev tagen i häcken, men var ryssfemman verkligen en hjälpande hand? Förvisso ett förmanligande, men kanske inte rätt väg att gå.
Intresseorganisation?
Det skulle självfallet inte skada att ha ett riksförbund som skapar framgångar i de här frågorna där vi vet att kön, ålder och etnicitet/boplats kan ha en avgörande stor betydelse. Men lite lite ser vi av den aktionen, kanske är riksförbundet attention alltför upptaget av sin administration för att kunna se till att det råder en demokratisk balans i frågorna. Lokalföreningarna kämpar på så gott det går men vad gör egentligen riksförbundet?
zzzz attention zzzz
När vi har varit i kontakt med politiker ovetande om den enorma demokratibrist som råder och de oerhört stora regionala skillnaderna, kan man då säga att riksförbundet attention gjort sitt jobb eller är det bara otur? Snacka går ju men vad mer? Se till att de som beslutar också vet hur verkligheten ser ut kanske inte är en så dålig början?
Det är mer än en detalj som ser tveksam ut…. vågar man ens ifrågasätta vad de gör i praktiskt konkret mening för framsteg? Får man göra det med någon som har betalt för att göra ett jobb?