Norsk TV2 har gjort ett bördigt och positivt inslag i en kort artikel om kändisar med ADHD och det positiva med att vara rak ärligt och ofta sjungande på en duett rätt in i nuet. Cher, Michel Jordan, Jim Carrey, Einstein. Sen kan man undra hur många av dem som verkligen hade en diagnostiserad problematik. osv. 

I den Skånska myllan frodas drömmarna. Ystads Allehanda har besökt en skola som verkar passa för många. Det är trevligt att journalister kan skriva något positivt om adhd och se möjligheterna i stället för det vanliga bokstavsslaffsandet på storköksmanér. Flaff. Kloffs.

I Gävle har ett gäng borgliga politiker gått samman och skrivit sig varma om den pedagogiska befruktningen som inträffat med friskolornas intåg. Självfallet en oerhört viktigt och grundläggande poäng men inte om den ska ske till priset av att barn med ADHD och annan problematik ständigt och lagmässigt ska hamna utanför. Det är kanske inte alltid barnen det är fel på, det kan ju faktiskt vara skolan också – att sätta in barnen i en betongkub när de har som mest spring i benen kanske inte alltid har varit det formidabeliseringen av mänsklig klokskap.

Intressant att se politiker tala sig varma om skolan och alla säger de nästan samma saker, men breddningen av den pedagogiska mittfåran med en skolgång som faktiskt tar hänsyn till barnens potentialer och verkliga behov av rörelse, kulturell stimulans och det lekande livet lyser med sin frånvaro. betongkubismens inlärningskyrkor skapar säkert duktiga upprabblare men hur djup är deras kärlek till kunskapen – är det inte just det skolan är bäst på att destruera?

Om varje barn behöver en familj då kanske skolan ska visa dem den stora familjen, människornas villkor i världen.

???