Elchocker ECT och Depression

ADHD på youtube

Uppdrag granskning visar i kväll ett inslag om ECT. Eftersom jag inte stött på någon med ADHD eller ADD som sagt att det var en bra terapi men en del som sagt tvärtom tycker jag det finns all anledning att säga just det.  ECT verkar minska den kognitiva reservkapaciteten och på en person med ADHD problematik verkar just detta få större negativa konsekvenser än på andra, vilket kanske inte heller är så konstigt. Självfallet har ämnet en massa sidor och bör belysas därefter. Att bara skapa en svartvit debatt kring ämnet gynnar inte någon, inte heller att det är bara en sida som står för kritiken av psykiatrin eller någon annan metod som anger sig vara själavårdande.

Personer med ADHD förefaller känsligare för ECT

Vid en depression så förekommer en naturlig sänkning av den aktuella funktionsförmågan vilket kan visa sig i bland annat intelligenstestning. Med detta sagt kan ju vem som helst förstå att det är lätt att visa hur IQ stiger när depressionen försvunnit, vilket också är en sanningen om ingen speciell metodik används. Enligt exakt samma logik går det också att använda en metod som sänker IQ men ändå påstå att IQ stiger. Problemet med metodiken ECT är att den lämnar kognitiva defekter (vilka inte behöver märkas) i sina fotspår och att dessa förtigs, vilket är ett synnerligen allvarligt faktum. Vid den största sammanställning som gjort av ECT effekterna visas detta ganska tydligt dock är det inget som patienten upplyses om utan där uppmanas läkarna i stället snarare att ljuga patienten rätt upp i ansiktet. Låt oss titta lite på Gurun i ämnet och hur Dr. Håkan Odelbergs bok:ECT – historik och teknik,  presenterar sina slutsatser i ämnet:

•Det finns inga belägg för att ECT påverkar generell
kognitiv nivå och förmågan att lära in nya kunskaper och
färdigheter. Däremot har behandlingen en selektiv och i
de flesta fall övergående effekt på minnesfunktionen.

-Är Herr Odelberg inte medveten om att minnet är en av de vitalaste delarna för den kognitiva förmågan som mänskligheten känner till? Att separera minnesförmågan och den generella förmågan verkar här komma väldigt väl till pass. Den enda anledningen till att det inte finns några generella belägg för kroniska skador av ECT är väl för att man nonchalerat verkligheten. Det ytterst smala empiriska underlag Håkan Odelberg har för marknadsförandet av sina egna åsikter  verkar bara kunna emanera från kortsiktiga studier på intagna patienter vilka maximalt sträcker sig 2 månader framåt i resultat sedan senaste behandlingstillfället. Detta ger inte alls Håkan Odelberg något som helst underlag att uttala sig om några långtidseffekter.

När det sedan kommer välunderbyggda studier som är breda och tar hänsyn till ett resultat som sträcker sig lite längre inte i framtiden (där patinten skall tillbringa resterande delarna av sitt liv) så visar det sig självfallet att resultaten ser annorlunda ut.  Neuropsychopharmacology (2007)


• Patienten bör noggrant informeras om förekomsten av
minnesstörningar, men också om att detta fenomen inte
beror på hjärnskada.

OK,  Gurun Håkan säger att minnesstörningen  inte beror på hjärnskada.  Ursäkta mig men herrn kanske behöver lite utbildning i vad som kan förorsaka kognitiva defekter i allmänhet? Att ECT förvisso ökar på mängden av tillväxtfaktorer är och förblir en sanning som brukar användas som svar för metoden och visst låter det bra. Att det inte4 finns några vetenskapliga undersökningar som bevisar att ärtsoppa kan framkalla mustiga gaser i andra änden är förvisso en sanning, men ger det någon rätt att påstå att det är ett faktum bara för att man blundat för den verkligheten?

Håkan Odelberg fortätter:

•Narkosens betydelse för utfallet
Även narkosdjup och valet av narkosmedel har avgörande betydelse
för effekten av ECT.

Det är ett intressant uttalande mot av bakgrund av senare  resultat (1) som tyder på att valet av narkosmedel mycket väl kan leda till en betydligt större och snabbare effekt än med ECT inblandat, dessutom med färre biverkningar.  Då det dessutom råkar vara den mest ansedda tidskriften inom området som publicerar dessa rön så bör det väl inte råda någon tvekan om dess väderhäftighet.

Den främsta anledningen till att detta skrivs är att jag inte känner till några fall där personer med ADHD har behandlats med ECT och resultatet varit tillfredsställande enligt personen som fått behandlingen. Det är tråkigt när man bara presenterar den ena sidan av saken och tiger om den andra. Självfallet finns det alltid en massa andra aspekter på ämnet som sådant, det är helt tveklöst. Men att skriva om det bra för personer med ADHD tycker jag också kräver att man tar upp den behandling som förefaller dålig eller tveksam, i den mån att kunskap finns.  Har du själv ADHD och har fått ett bra resultat av ECT, låt mig gärna få veta. ADHD och Depression är ett stort problem värt att ta på stort allvar, just därför bör man också upplysa tydligt om en del metoders avigsidor vilket ibland inte görs.

(1) A Randomized Trial of an N-methyl-D-aspartate Antagonist in Treatment-Resistant Major Depression. ARCH GEN PSYCHIATRY/VOL 63, AUG 2006.

Conclusions: Robust and rapid antidepressant effects re-
sulted from a single intravenous dose of an N-methyl-D-
aspartate antagonist; onset occurredwithin 2 hours postin-

fusion and continued to remain significant for 1 week.

Dödsintressant,  ADHD Jesus i underbyxor rösta idag.

18 reaktioner på ”Elchocker ECT och Depression”

  1. Det är ju bra att det nu börjar komma välgjorda rapporter som visar att man faktiskt får skador som kanske inte alls går över av ECT. Brittiska psykiatrisällskapet gjorde för fem år sedan en sammanställning där man kom fram till att man inte säkert visste om det blev permanenta kognitiva skador av ECT. Ännu mindre vet man naturligtvis om skador på hjärnan av ECT som ger emotionella problem eftersom de är mycket svårare och man alltid kan säga ”sådär var patienten redan innan”.

    Ett stort problem är att det faktiskt inte finns någon systematisk rapportering av biverkningar vad gäller ECT. Om jag minns rätt så har det förekommit i någon delstat i USA, men då gällde det bara om patienten dog av ECT (vilket inte är helt ovanligt, i varje fall inte om man får tro de siffror som rapporterades där).

    Dessutom är det så i Sverige att sjäva utrustningen, den som skickar ström genom hjärnan vid ECT-behandling, inte kontrolleras av någon statlig myndighet, utan bara av tillverkaren. Det är alltså mycket mindre koll på detta än på våra bilar. Jag häpnade när jag fick fram den informationen från Socialstyrelsen.

    De som påstår att de vet att det inte blir långvariga biverkningar av ECT har alltså inte mycket på fötterna. Jag hör talas om fler och fler i Sverige som har fått permanenta minneskador. Trots det har jag sett att psykiatern som rekommenderar ECT ofta inte informerar om det – trots att han/hon måste ha träffat flera patienter som fått permanenta skador.

    Har du fler rapporter än Sackeim 2007 om permanenta skador. Tidsperspektivet i den rapporten är ju ganska kort, bara 6 månader. Jag skulle vilja se en uppföljning år för år för de patienter som får ECT kontinerligt. Gärna med kontroll av hjärnvolymens utveckling. (Det har kommit några såna studier för schizofrena avseende neuroleptika-behandling och man har nu kunnat konstatera en stor hjärnförlust efter bara några veckor med det troligen värsta medlet, det i Sverige vanligaste, Haldol. Annan neuroleptika kommer kanske ikapp senare, det finns tecken på det, men det är inte helt säkert.)

  2. **har precis sett inslaget i uppdrag granskning…
    …Det är ju verkligen typiskt att skylla minnesproblemen på patientens tidigare tillkortakommanden, uuusch. Snacka om att förneka patientens problem och bejaka sin egna obscenitet. Sackenheim var ju för inte så länge sedan en av ECT´s varmaste förespråkare, intressant att se hur han backat.
    Den svenska ”experten” uppvisar en djup respektlöshet mot medmänniskorna och vetenskapen genom att ge plats för lögnen:att ECT inte kan ge varaktiga skador på hjärnan.

    Nej. Har nästan ingenting om ECT och kan väldigt lite om det, men visst bör verkligt seriösa studier täcka tiden där personen ska tillbringa resten av sitt liv. När det gälller neuroleptika så finns det flera tydliga tecken på hjärnskador av haldol, dock får de ofta finare namn som tex tardiv dyskinesi.

    Folkälsoincitamentet är utleasat till en industri som inte har folkhälsan som drivkraft, en synnerligen intressant konstruktion kan den ens vara optimal i någon imaginär eller teoretisk form? Att det sedan är samma industri som ”vidareutbildar” läkarna är ett av vår tids mest fundamentala systemfel. Mutbildning kanske är ett bättre namn.

    Ett tidigare uppdrag granskning tog upp just medicin vid schizofreni en välinsatt person (kommer inte ihåg namnet) sa att man kan räkna med att livslängden förkortas med 25 år. Neuroleptika har en allmänstatistisk ökning av strokefrekvensen med 73%

    När det gäller uppgifterna att haldol skulle vara det mest förskrivna och att patienterna dör av ECT ställer jag mig något frågande till källorna.

    Det finns flera mycket allvarliga frågetecken kring denna circus, vi har skrivit lite om det men det bör finnas mycket mer.
    https://adhd-npf.com/den-falska-forskningen-logner/
    Patientens rättigheter i Sverige är obscent svag, jag har i dag straffansvar om jag förstör någon medmänniskas liv, det bör självfallet gälla inom alla brancher. Polisen, militären och brandkåren har många ögon på sig, gör de de minsta fel så blir det hus i helvete, men när de svagaste får stryk av den som ska hjälpa då ekar ofta tystnaden över vidden.

    Det är iofs alltid lätt att klaga, jag tänkte försöka se om det går att göra något bättre.

  3. Det efterfrågas i posten om lite erfarenheter av ECT, specifikt för för ADHD/ADD fall.

    Jag är _inte_, diagnostiserad med ADD, men att jag har drag av ADD – uttryckt mest så som det uttryckts hos kvinnor – även om jag är man. Så jag väljer att skriva ner lite av mina ECT erfarenheter.

    Not: jag har inte sett uppdrag gransknings program.

    Jag fick under hösten en serie på 20 ECT behandlingar för ”depressiv episod”. De första tolv över fyra veckor, sedan tre varje vecka under tre veckor och de sista fem polikliniskt med tvåveckorsintervall. ECT passade mig exceptionellt bra, gav stor effekt och biverkningarna var att betrakta som minimala. Narkosmedlet som användes var propofol och då jag fick ECT på morgonen så var jag uppe på benen efter femton minuter och ville bara ut och ta morgonciggen. En medpatient under tiden jag var inlagd, och som hade lite erfarenhet av sjukhusmiljön och sett del, kommenterade att patienten aldrig hade sett någon som var så pass ”uppe på benen” efter en ECT behandling som jag så på just mig så passade ECT-behandlingen troligen bättre än för de flesta andra. När jag senare, under den polikliniska behandlingen, var ute och tog morgonciggen efter en behandling så fick jag också frågande kommentarer av patienter om jag verkligen precis fått ECT.

    Efter en ECT behandling så blir jag gråtmild och blödig men efter en natts sömn så känner jag den verkliga effekten och den är en mycket påtaglig förbättring.

    Under min tid på sjukhuset så pratade jag med flera patienter som hade fått ECT och där de inte tyckte att det hjälpt alls och de snarare refererade till denna tid som en tid av ”minnesdimma” och kommentarer om att de fått bestående skador. Jag råkade också vid ett tillfälle höra en diskussion mellan vårdpersonal om att de var frågande över varför en viss patient fick ECT och där den ena svarade den andra att det ”visst var för att det tidigare hade fungerat på patienten”.

    Mina kognitiva förmågor blev bara bättre av ECT-behandlingen och jag såg även detta på några medpatienter. Jag såg också exempel på hur vissa patienter försämrades när deras, mycket kortare serier än min, med ECT-behandlingar avslutades och glappet kom innan psykofarmakan började ge effekt och de blev lite bättre igen.

    Eventuella permanenta skador på min hjärna är nog för tidigt att analysera och jag kan kanske inte hitta det hos mig själv – en utomstående betraktare behövs nog ;-)

    Jag läste ett häfte vid något tillfälle, kan nog ha varit Håkan Odelbergs för jag tycker mig känner igen de citerade formuleringarna, och jag minns att de påstås att ECT ökar känsligheten hos dopaminreceptorerna (och ökar nivån av noradrenalin och sertonin mellan synapserna). Om det är så att just dopaminreceptorerna blir känsligare så skulle det kunna vara så att ADD/ADHD patienter kanske det t o m faktiskt kan få bättre respons än ”genomsnitts patienten”?? Innan man kommer till ECT så har man oftast redan provat serotonin och ev noradrenalin mediciner mot depressionen utan att uppnå önskat resultat.

    1. Trevligt att se dig igen. Vill minnas att du fick några frågor i tidigare (någonstans i från vitlök till svavelbrygga, gissar jag)

      När det gäller alla metoder som upphäver en depression så kommer de att visa att förmågan ökar IQ etc stiger. Det gäller även en så destruktiv metod som att klubba ned någon med en knölpåk så att denne somnar förlorar minnet av att vara deprimerad och sedan vaknar utan depression. Så i sakens natur ligger att även fast jag framkallar en hjärnskada så är det rent vetenskapligt mycket lätt att bevisa att jag gett dig högre IQ, eller hur?

      Till mig säger det att man nog ska vara ganska försiktig med att ranka metoden för högt. Just det där med de överraskade experterna får se att resultaten talar för att metoden framkallar varaktiga hjärnskador talar ganska starkt för att metoden gjort det hela tiden men att experterna varit extremt bra på att veta exakt när de skulle bli både döva och blinda – Ett synnerligen avancerat agerande som också säger att man varit blind för de egentliga resultaten och inte vetenskaplig.

      Att metoden förefaller bra för en del är nog ganska tveklöst. Vill minnas att Bedövningsmedlet Ketamin gav mindre mindre störningar… av någon typ än propofol. Det intressanta blir nu just detta lilla enkla och mycket fundamentala vetenskapliga faktum. Nedsövning med Ketamin utan någon ECT ger bland de mest potenta och snabba antidepressiva effekter som mätts upp. Effekten är dessutom uppmätt på terapiresistenta patienter där man tidigare kört loss hela batteriet inklusive ECT.

      Sedan kan man alltid undra vem som utfört studien och se tveksamheter där, visst. Denna studien är dock presenteras i den finaste av de fina blaskorna i just detta sammanhanget.

      Hittar bara en av referenserna just nu.. återkommer.

      1. http://www.biopsychiatry.com/ketaminedep.htm
        Är lite osäker på vilka studier det var, men det är i artikeln i tidigare inlägg och den härovan hittar man lätt bevis för att det finns snabba och antidepresiva effekter av en del bedövningsmedel enbart, dvs utan ECT. Hörde just nyss en äldre dam som faktiskt tyckte hennes egen lobotomering var bra och framgångsrik, många verkade inte tycka om det dock, det enda detta kan säga mig är att metoder som förefaller bra kanske inte alltid är det och biverkningarna kan ju alltid förklaras med att patienterna var bortom allt hopp.

        Det är bara att gratulera dig till att det funkar, de jag träffat (med ADHD) har det inte funkat speciellt bra på och när de klagat så har man inte lyssnat speciellt bra, vad kan man egentligen säga då när metoden mest åstakommit skada?

  4. Ursäkta att det dröjer mellan mina inlägg ;-)

    Jag kan bara hålla med om att jag finner det ytterst olyckligt att jag också har fått uppfattningen att patientens egna upplevelse och önskemål om valet av ECT eller ej verkar ignoreras lite för mycket.

    De medpatienter som jag träffade och som inte hade blivit hjälpta var mycket kritiska till upplevelsen. Den ansvariga sköterskan där jag fick behandlingen var mycket ödmjuk och frågade verkligen om jag ville ha fler behandlingar när vi bokade tider. Det var också mellan honom och en annan sköterska som jag råkade höra frågan om varför (en dessutom bältad patient, den enda bältade jag någonsin såg på ECT avdelningen) som frågan om varför patienten skulle få ECT.

    Jag tycker också att ketamineundersökningen är mycket intressant, och ett mycket intressant alternativ till ECT. Jag misstänker att trögheten hos det patentdrivna systemet vi har inte ger mycket drivkraft för undersökningar om t ex ketamine och ibogain potential.

    (Sidospår, jag har utvärderat vitlök men mina resultat är ännu så länge icke entydiga – annat än att jag luktar men det är ju inte mitt problem, det är omgivningens problem. Men jag slarvar inte med min vitlök eller mitt Magnesium. Jag har troligen inte heller ADHD eller ADD – min hjärna rusar bara iväg lite ibland.)

  5. Lite av ett sidospår (igen), men jag blev lite nyfiken på propofol vs ketamin – och det verkar som de i alla fall har lite gemensamma metaboliter.

    http://www.google.com/search?q=propofol+metabolism
    => ’glucuronidation’ av propofol (propofol-glucuronide,’These linkages [av glucuronic acid med andra substanser] involve glycosidic bonds, and this linkage process is known as glucuronidation’)
    (http://en.wikipedia.org/wiki/Glucuronic_acid)

    http://www.google.com/search?q=Ketamin+metabolism
    => ’Norketamine, with 20-30% of the activity of ketamine, is hydroxlyated to hydoxynorketamine, conjugated with glucuronate and excreted in the urine. Norketamine, with t1/2(elimination) = 6 hours, probably contributes significantly to analgesia.’ glucuronate (http://en.wikipedia.org/wiki/Glucuronate)

    1. Hmmm, det finns också en skillnad. det är att bara ett av medlen gett resultat av sig själv på de mest hopplösa fallen där man testat allt…. de som med andra ord kallas terapiresistenta.

      Att ett narkosmedel kan ge bättre effekt än ECT kanske säger ett och annat om metoden som sådan. Den stora skillnaden mellan propofol och ketamine skulle väl också kunna ligga i effekten på BDNF, där ketamine gör dig mindre deppig och propofol saknar den effekten.

      1. Vi är nog lite inne på samma nyfikenhet, effekten av ect med propofol – som hade verkligen en effekt på mig (dock först efter ett dygns sömn) vs ketamine sövning.

        Jag måste säga att jag är nyfiken på vad effekten hade blivit om man bara sövt mig med ketamine och inte avslöjat om jag hade blivit grillad eller inte.
        Från egen erfarenhet så har jag också märkt att, _intensiv_, träning har en snarlik effekt som prop-ect. Centralt är dock _intensiv_.

        Uppfriskande, stärkande promenader har INTE den effekten och resultatet på just mig är att jag bara tappar vikt och effekten av dem kan man enligt mig torka sig med någonstans där ljuset inte når.

        Helst hade jag velat göra ett dubbelblindtest på mig själv med ketamine, men bara det faktum att prop och och ketamine delar en del gemensamma metaboliter – som ’troligen inte är aktiva’ enligt någon artickel jag läste gör det hela lite mer intressant för mig.

        Det luktar lite potential ketamine, på wiki så nämns också kopplingen ’Epilepsy has also been linked with polymorphisms in BDNF’ – vilket för mig gör det lite intressant eftersom det primära målet med ect är att utlösa att ett minst 30 s EP anfall.

  6. Hej och hå vad jag var ute och cyklade innan.

    Har läst på om Ketamin nu (din länk m m) och att propofol och Ketamin delar lite metaboliter har har inte ett sk*t med saken att göra. Propofol + ECT ger effekt via samma mekanism som ECT när det gavs utan sövning och muskelavslappnande medel.

    Ketamine verkar ha en helt annan potential, även om forskare reserverar sig för att den långvariga effekten inte har utvärderats (läser man lite om forskningen på effekten av t ex vanliga SSRI så verkar det ofta som om utvärderingen av studien också slutar efter 6 veckor – vilket är en väldigt kort tid enligt mig).

    Om Ketamine fungerar som det verkar i en del studier (inkl behandling av t ex opiatberoende också) så är det förvånande att det verkar studeras så lite.

    ECT har ju visat sig ofta både sakna effekt på många och ge seriösa minnesstörningar, har mött många medpatienter som bekräftat detta. Äldre studier av dissekerade ECT:ade hjärnor har också påvisat förändringar/ev skador på hjärnorna. Dessutom så kan man ju bli behandlingsresisten mot ECT också precis som med psykofarmaka om det ges under lång tid.

    Någonstans, kommer ej ihåg var, så läste jag om en kille som tidigare hade blivit hjälpt av ECT men där det inte funkade längre och han och en psykiatriker chattade en del om att han skulle hitta någon som hade den äldre sortens maskiner som gav strömmen på ett annat sätt (något om växelström v s likström – kommer ej ihåg så noga).

    Själv har jag dock ”beställt” några fler behandlingar för att häva mitt nuvarande tillstånd men jag förväntar mig att bara behöva några få behandlingar för att komma på benen igen efter att successivt blivit sämre under de senaste månaderna och kommer att få min första behandling om en vecka.

    En central sak jag lärde mig av denna posten är dock BDNF. Läs på Wiki om hur man kan påverka detta. Efter att ha börjat med Gurkmeja så har min sömn blivit bättre och jag har kommit igång att motionera igen.

    Jag hoppas att Ketamines potential snart börjas att undersökas för jag tror det kan vara en både ”snällare” och effektivare behandling än ECT.

    Tyvärr så är propofol + muskelavslappnande medel + ECT vad jag har att tillgå just nu men nästa gång ska jag fråga narkosläkaren lite om användningen av Ketamine i övrigt narkosarbete – om jag hinner, ECT är lite löpande band när det ges på det stället jag får det.

    1. OK, gurkmeja är bra Curcumin har vissa extremt intressanta effekter. Men träning som du nämner än nog bland de bästa och självklara sätten att höja BDNF med, att undvika sockertoppar är viktigt av flera skäl.

      Själv håller jag värdet av sömnen mycket högt, det är den ultimata cocktailen av funktionsåterställning. Alkohol och mycket annat är dock ganska potenta förstörare av en god sömn. Ketamin verkar snarare förstärka sömnen.

      Hmmmm, det är bra att du noterar hur förbannat kortsiktig den s.k. forskningen är. När tex Cipramil godkänndes så var det ju inte på så goda grunder som man kan tro och att långtidsresultat saknas ser jag mer som regel än undantag, vilket tex visat sig vid en så allvarlig metod som ECT. Att biverkningarna kommer fram först efter flera dekader torde bevisa att de som utövar metodiken är snarare intresserad av något annat än att dokumentera patienternas välbefinnande och biverkningar. Första gången kvicksilvrets ofarlighet ”bevisades” så injicerades försökspersonerna med kvicksilver, det föreföll då inte värre än att några som stannat för observation fick ett litet rött märke efter den ofarliga injektionen, men samtliga kunde gå hem dagen efter kvicksilverinjektionen det är min sinnebild av kortsiktighet med ett ämne som verkar djupt och på längre sikt, man kan säga vad som helst men vetenskap är det inte. Jag imponeras av lögnerna som säger att patienten ska noga upplysas om att minnestörningarna inte beror på hjärnskador etc… Nähe va beror de på då? reumatism i lilltån? Jag tycker verkligen staten bör styra upp forskningen bättre och förhindra att studier som inte talar till ett preparats fördel bara ”försvinner” om det är vetenskap är det vetenskapen om att kränga och försöka se vetenskaplig ut. Det ligger i allas intresse att få till en opartisk forskning som inte styrs av företags vinstintressen, att det inte sker är ganska förunderligt. Ja, det var några tankar som flög genom huvudet en kväll såsom denna. :) peace and out.

      DN hade en initierad artikel för några år sedan: Må bra till varje pris, den tar upp några intressanta aspekter. Patentet har gått ut på ketamin och det är billigt samt verkar effektivare än något annat när det visar stark effekt på i övrigt terapiresistenta personer, så varför ska man forska på det? Det går ju inte att tjäna pengar på? Medel som skapar oberoende och verkligen läker något – ja ett LäkeMedel, det har vi inte sett mycket av däremot en massa annat när det gäller den överförfettade Mammons storartade skenhelighet.

      1. Måste bara tacka för länken till DNs artikel. Gav lite obehagliga associationer till hur man i sina mest paranoida tillstånd gissar att det kanske kan vara.

        Stod på Citalopram runt 94 och ett par år framåt och när jag inte tyckte det funkade som jag ville så fick jag verkligen tjata mig till att få klassikern Klomipramin (Anafranil) i stället. Cipramils penetration av den Svenska marknaden var anmärkningsvärd.

        (-94 kostade 98 st 20 mg Cipramil 820 kr, minns inte vad generika ligger på idag men 70-80 spänn gissar jag)

        1. Jo, tycker själv om den, det tas upp viktiga förhållanden som sällan belyses i artikeln. Konstigt att hon inte reagerar på andra fenomen inom branschen (såvitt jag sett och vet) tex Astra-Zeneca’s lilla nätta bot på 3,7 miljarder i dagarna. Det är bisarrt att så få reagerar på något sådant tycker jag. ett faktum som gör debatterna svart-vitare och inte gagnar någon. Astra har inte gjort de felen som påstås säger de men betalar ändå 3,7 miljarder…. jo tjena det ligger mycket pengar i skenheligheten.

          de flesta vill nog ha en bättre vård för psykiska sjukdomar men för att nå det måste man rimligen också komma åt det dåliga, inte sant min herre?

          1. Det är för mig väldigt centralt det du skriver ”de flesta vill nog ha en bättre vård för psykiska sjukdomar men för att nå det måste man rimligen också komma åt det dåliga”.

            Jag har inga problem med att läkemedelsbolag säljer sin medicin dyrt under tiden de har patent på den om medicinen levererar resultat! Men att man, som det verkar, ibland sänker ribban på det vetenskapliga underlaget som krävs för att få tillstånd att sälja det så man kan släppa sina läkemedelssäljare lösa på läkarkåren är – hm – obekvämt.

            Att få till en nyanserad bild av vad som funkar, när, och för vem, verkar fortfarande lida en del av det dikotoma skyttegravskrig som inte helt har försvunnit mellan psykologi och psykiatri och där även miffon som scientologi allt för ofta tillåts hoppa in och svamla av sig lite.

            (Jag kom på att jag faktiskt äger Ingrid Carlbergs bok ”Pillret” men jag lånade ut den för ett år sedan innan jag själv läst den. Do’h! Ska nog be att få tillbaka den…)

    2. Arslade lite och råkade springa på ”scopolamine” som verkar ha lite samma potential som ketamin.
      (…och jag är lite sur att dessa två ämnen verkar så väldigt långt från klinisk användning i Sverige…)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *