Kategoriarkiv: Missbruk

Visst finns det stora skillnader på bruk och missbruk

ADHD: Socialstyrelsen blundar men allt är inte negativt

Positiva nyheter

Ralph Minnema kuskar runt och föreläser om adhd, kanske inte helt ovanligt. Men att någon på ledarsidorna skriver om något positivt med adhd tillhör inte alls det vanliga utan är snarare en revolution inom dagspressen.

NyaÅland

Ralph Minnema har en son med adhd. I tio år har han föreläst i Sverige om sina erfarenheter av att dels ha en son som fick sin diagnos först vid 9-års ålder, dels av att själv ha fått diagnosen adhd i vuxen ålder.
Minnema har valt att fokusera på det positiva. Han vill att föräldrar istället för att ostrukturerat klaga på politiker skall samla sig och tillsammans påverka. Han har också valt att lyfta fram det positiva med sitt funktionshinder: han är kreativ, intelligent och fattar snabbt vad som händer omkring honom. De goda egenskaperna har han sin adhd att tacka för.

Fantastiskt bra ideér, man kanske skulle bilda ett förbund och på allvar föra fram dessa mycket seriösa ideérna på ett framgångsrikt sätt. Det saknas verkligen en sådan funktionalitet.

Vad Socialstyrelsen väljer att blunda inför

När Socialstyrelsen nu väljer att titta närmare på kvaliteten av vård personer med adhd får så väljer Socialstyrelsen att titta närmare på kvaliteten på vård som barn får, vilket med mycket stor sannolikhet är den absolut bästa vårdkvaliteten någon i gruppen personer med adhd får.

SR om BUP i Solna…. hör på de godtyckliga hemskheterna…. Men missförhållandena där var knappast någon nyhet för den breda allmänheten, varför skulle det då vara det för Socialstyrelsen, som av flera uppmärksammats på dem? Barn med adhd får den bästa vården av alla grupper med adhd, ändå är den vården usel.

Så, vad väljer då Socialstyrelsen att blunda inför?

Att det bland gruppen barn med adhd uppdagades en sörja av missförhållanden kanske inte förvånar någon, ändå ska man mycket utmejslat och kärt komma ihåg att det är just barnen som åtnjuter den bästa vårdkvaliteten av alla grupper med adhd, varför vågar inte Socialstyresen ta det tillsynsansvar de är satta att utöva och se vilken usel vård människor med adhd får? Rädda för den verklighet andra lever och dör i? Eller är det bara ren ignorans?

Det är en avancerad konst att veta exakt när man ska blunda!

Kronologiskt Färdigpissat nu?

Kunskap förändrar
Hasse Kron berättar öppet om sina problem, det krävs en stor styrka bara för det. Är problemen mycket allvarliga så blir det inte lättare, men just att någon ställer sig upp och berättar om hur det är och har varit under de mörkaste stunderna är guld värt. Det vittnesmålen kommer att göra skillnad. Göteborgaren Hasse är i Trelleborg och föreläser om sitt liv och sina erfarenheter på ett möte som den lokala Attentionföreningen ordnat, Trelleborgs allehanda är där och skriver reportage:

Efter 35 års drogmissbruk, våld och ett liv i misär fick Hasse Kron diagnosen grav ADHD. Han fick hjälp och kunde ta sig bort från sitt gamla liv.

Förvandlingens öga

Kan det bli så mycket tydligare? Hur en gammal våldsam kåkfarare blivit som förbytt och ordat till sitt liv. Hasse kanske är ett extremt tydligt exempel på en mycket grov adhd fått allvarliga följder som har ordnat till sig tack vare diagnos medicinering och annat stöd, men vilken rätt har någon att hindra honom från att få hjälp egentligen? Varför får inte alla som behöver det en adekvat vård? Vilka är det egentligen som pissat på hans och många andras möjligheter att få ett rimligt liv och vad har denna nonchalans kostat? Vem är det som tar sig rätten att pissa på de som behöver hjälp och varför?
-Är det någon av adhdförnekarna som vill ta en paneldebatt eller passar det alltid bättre att pissa ur ett abstrakt överläge, där ni undslipper allt konkret ansvar? Kan ni ens föreställa er vidden av den längsta resan?
Hasse Kron medverkar också med i den eminenta: Mitt huvud är en torktumlare. Bra jobbat Hasse, lycka till.

Vad är den smutsiga Sorgens socialiseringsinsikter?


Skulle det kunna kallas socialomsorg?
Just Den där handgripliga otvättbarheten hos den institutionaliserade förståsigpåmekaniken. De där dyrköpta icke-överenstämmandena mellan ordytan och dess fundamentala innehåll.

……. Fortsättning från tidigare artikel …………
…..Den som är medveten om de anmärkningsvärda bristerna bör också kunna starta upp ett större nationellt tillsynsärende av insatsernas kvalitativa art när det gäller Adhd. Flera kontakter med Socialstyrelsen har genererat samma svar: vi behöver incitament från högre ort för att få tillstånd en nationell översyn av vårdkvaliteten på detta området. Socialstyrelsen flagranta underlåtenheter att göra något ser vi gång på gång. Rakel kompletterar som vanligt med nyheter från sydligare nejder och sydsvenskan:

Frågan är om också Socialstyrelsens parodiska underlåtenhet i fallet ”Lars” är ett uttryck för offrets (brist på) status. Eller om Socialstyrelsens utredningar alltid utförs på samma klantiga sätt. Att undersöka flera (rentav samtliga) lex Maria-fall och Socialstyrelsens hantering av dessa borde vara en mer angelägen journalistisk uppgift än den repetitiva känsloexploaterande journalistiken kring, exempelvis, Englafallet.

Mot bakgrund av det kanske det är lättare att förstå Socialstyrelsens stora och mastodont flummiga underlåtelser, det är ju bara socialblattar det är frågan om. sådana däringa begreppsungar eller vad man nu säger, tycks Socialstyrelsens chef tänka, för ni har väl hört vad han säger om medicineringen till de människor som byggde det moderna Sverige och nu drogas ned? Han anser det vara en politisk fråga. Tja, du gubbe vad ska man säga om ditt sätt att tänka? Är det en elektrisk fråga?

De gamla drogades ned av en för syftet helt ovetenskaplig drog som var närmast helt ren från någon evidensmässighet för indikationen den användes på när det gäller äldre personer i sjukhemsmiljö. Ur DN

Han anser att det behövs en kulturrevolution inom vården för att få till en förändring.- Socialstyrelsen har varit väldigt flathänt, säger han.

Lars-Erik Holm som är generaldirektör på Socialstyrelsen håller delvis med om kritiken:- Vi har anledning att vara självkritiska. Det är en jätteviktig fråga för Socialstyrelsen att hantera. Men det finns en övertro på vad vi kan göra. Landsting och kommuner har ansvar för läkemedelsanvändning. Det är ju så lätt att undvika den här felbehandlingen.

Att det fuskas inom vetenskapen och forskningen vet alla, men varför det fortfarande då kan kallas vetenskap kommer jag aldrig att förstå, inte heller varför man tillåter det så lättvindigt utan någon större reglering av den verksamhet som faktiskt finansieras med svenskarnas skattepengar. Det blir mera och mera tydligt att det inte bara är de sjuka som är sjuka utan även systematiken i den hjälp som aldrig når dem, kanske är också just det, den renaste bilden av det systematiserade vanvettets genuina helvete.

Speciellt tydligt blir det när man tittar lite närmare på andra s.k. sociala vetenskaper, ta den stackars generaldirektörn för kriminalvården som skrivit en alldeles egen insändare, eller debattartikel heter det visst om att han inte gjort sitt jobb och behöver kontrolleras. Även fast hans själv kanske skulle välja att formulera det som något annat. I sin insändare beskriver han inte med en enda rad de djupa ovetenskapligheterna som grasserar inom betongramen för hans verksamhetsområde, eller något om det finns några egentliga belägg för att de utövar någon kriminalvård i egentlig vetenskaplig mening. Men här på bloggen lutar vi oss tillbaka och ser vilken sanslöst dyr kriminalvård staten finansierar med orden från deras egen forskningschef, professor Martin Grann han är inte så förtjust i diagnoserna som ADHD/DAMP.

” -De är rejält övervärderade och det finns egentligen väldigt lite forskning på området. Jag vill inte förringa professor Gillbergs forskning, men jag tycker ändå att det ändå handlar om en slags modediagnos.”

Eh, tja om det finns lite forskning på adhd enligt kriminalvårdens forskningschef vad anser då han det finns mycket forskning på? Kanske han skulle börja jobba och hålla käften så att vi slipper se hans högste chef beklaga sig i sina stackars insändare om att folk hellre väljer att dö (sic) än att ha med den ineffektiva kriminalvården att göra. Har du aldrig funderat att forska på det? Eller passar det Professor Martin Grann bättre att kläcka ovetenskapliga grodor från det sociala helvetes förorter. Är det inte just sådan maktfullkomlig djuphavsnonchalans som utlöser kravaller? Välkommen till verkligheten, töm din barlast, rika upp periskopet till ytan där vi andra befinner oss, så kan jag föresväva dig historiens vingslag.

-Hej Martin om du råkar få en skitklick från några flygfän och skrikiga skator, kan du väl ändå skratta dig lycklig över att elefanter inte kan flyga. Men vart sa du att du jobbade i semantisk mening med samhällets avigsidor?

Kanske skulle Professorn diagnostisera sina egna bokstavsbarn och det kvacksalvande språk vilka rinner ur slemfontänen av handlingar som icke nått uppdragets mål. Titta på sina egna begreppsbarn och de retoriska snorungarnas alla grönskande kråkfötter innan han spelar näsvis i sin förkylda värld. -Atschjoo!




`

tack Rakel för mer än halva artikeln

Är Riksförbundet ATTENTION förlamat?

En del reagerade och tyckte det var bra att jag tog upp att riksförbundet attention verkar handlingsförlamade och den låga aktiviteten jag kan se därifrån. Och visst är det beklämmande märkligt att Riksförbundet inte ens har haft kontakt med de politiker som beslutar i vissa centrala frågor, Hur jobbigt kan det vara?

  • Hur lång tid kan det ta?
  • Vad är så mycket viktigare?

Dock har en liten röst kommit in som tycker det är lite synd om anki (som tydligen är ordförande) och att jag inte ska kritisera henne. Mitt svar är nähe, vi kanske ska kritisera de som inte får någon vård i stället? Alla de som på grund av :

  • fel kön
  • fel ålder
  • fel boplats/etnicitet

Ja just de som helt saknar vård i dag kanske är det just de som ska ha kritiken? Kan Riksförbundet inte ens hålla en vettig dialog med beslutsfattarna vad kan man egentlige då göra, är man tillåten att fråga det?

För att ingen ska bli kinkig, vill vi i stället hylla hur riksförbundet verkar styras, förvisso är vi slappa och slöa här på budgetbloggen, men vi är nog inte helt ensamma. Jag tror faktiskt att jag såg riksförbundets truck häromdagen, de är kanske på väg framåt?

-Hejja ordförande anki på Riksförbundet hejja, det går ju framåt i varje fall!! Otroligt bra!! När ni vaknar kanske du ser att det finns ett och annat att göra? Demokratifrågor och insynsarbete är faktiskt inte förbjudna. Men framförallt arbeta för gruppen med AHDH, Asperger, skulle väl vara bra?

Får man ställa frågor?

Vi har väl inte kritiserat, bara ställt lite frågor och det får man väl göra i en demokrati? Att attention arbetar mycket bra lokalt i vissa delar av landet, har jag ingen anledning att tveka till, att det har gjorts mycket i historisk mening är också ett faktum. Frågan är vad har gjort det senaste.

-Hur vill ni förklara att ni inte varit i kontakt med de centrala beslutsfattarna i frågorna kring adhd Asperger och tex bristen på vård?

-Anser ni verkligen det vara för mycket begärt?

-Varför har man inte varit i kontakt med beslutsfattarna?

-Vad har man i stället valt att göra?

-Vad anser man viktigt att göra?

-Vad står i stadgarna?

Forskning om Systematiskt knarkande mördare?

Sydsvenskan förvånar mig gång på gång genom att berätta om verkligheten. Är det inte så journalistik ska vara? Vad kan man då kalla alla annat? Inte bara en tom rubrik som pockar med sin feta dallerverkan i hjärnvecken. Utan en substantiell innehållande.
Den dopade forskningen
I en artikel berättar de om att högutbildade forskare höjer sina kognitiva förmågor med hjälp av medicin för dementa, knappast något nytt. Det nya är väl att Svensk media berättar om det och gör det på ett sätt så att flera sidor av saken får komma fram. inte bara som rubriken antyder, i termer av dödlig knarkchock. Som antagligen är fel, för inte brukar man ju kalla krig för ett systematiserat mördande. Då säger man ju vad det är. Nej, det brukar gå under sötare eufemismer, i det tandlösa språkets glappande lösgom.

Anders Sandbergs kollega Nick Boström, också han svensk filosof i Oxford-exil,
menar att även en liten höjning av många människors kognitiva kapacitet – deras
intelligens, alltså – skulle kunna få enorma gynnsamma effekter för samhället,
eftersom det finns ett nära samband mellan intelligenskvot och bland annat hälsa
och inkomst. – Får vi fram något som kan öka den effektiva intelligensen hos
befolkningen, har det en enormt stor betydelse, säger Anders Sandberg.

SydsvenskanVa! Att inte skildra allt i svart och vitt längre? Citera en real verklighet?
Den prostituerade dödsknarsksjournalistken såg Jesus
Vad har hänt? har saker och ting för och nackdelar, är inte längre kniven farlig är det sättet att hantera kvinven som är farligt? Då måste vi ju se till vad som verkligen är farligt i verkligheten och det kanske vi inte vill veta. Det som skadat oss mest är nog våran egna dumhet. Inte just så mycket annat. Dödsknarket är snarare en adekvat benämning på den verkligetsfrämmande hållning flera journalister bär.En annan tanke som smyger sig in är vilka svenska forskare som är påtända, är Efva Kärves energiska påhopp ett resultat av att hon (under narkotikapåverkan) insett att sociologin sällan har löst problemen för de med adhd och därför känner hon att hennes stackars yrkeskår är hotad, av en medicinindustri som för en gång skull gjort sitt jobb? Eller kan inte ens den mest högkvalitativa kognitiva assistansen hjälpa henne med den insikten? Hur ska vi då kunna undvika att hon stigmatiseras pga av resultatet av sina verkliga handlingar? Annars kan ju folk tro att hon singlar slant med den socialstrategiska konfettin helt omedvetet, vilket kan leda till att många drabbas.

Men vem beskriver de verkliga tveksamheterna?
Aldrig berättar tidningarna om hur B2-stealth bombplanen som osynliga tvärviggar över Bagdads hängande trädgårdar, flögs fram i överljudsfart av piloter vilka i sina hypermoderna överljudsplan använde legala mediciner för att inte känna sig utmattade eller förlora koncentrationen under räderna, när de precisionsbombade sönder flera av utedassen längs den anrika Tigris stränder, eller vad JFK hade för gemensamma medicinvanor med Winston Churchill och Adolf Hitler? Men helvete pedofiljournalisterna vill mycket sällan skildra den delen av verkligheten. Förbättringar för de små verkar alltid vara på modet att ifrågasätta, varför inte de storas övergrepp eller godtycke och vanor?

-Jag är en äppelmunk! Ich bin eine berliner. 97% av piloterna gillade medicineringen förresten. Fly high baby.

Det hade jag betydligt bättre förstått än att gnälla för att kvinnor män och barn med betydande svårigheter skulle fä hjälp, men Svensk media kanske är på väg att mogna? Bloggen tackar med stor förvåning Sydsvenskan för ett par bra artiklar på rad nu. Med lite mer verklighetsskildran kanske vi kan få en nyanserad debatt. Inte bara något som styrs av pseudovetenskapliga drömmare som vill styra en grupp utsatta barns möjligheter till hjälp.

Medicinering är på gott och ont och de flesta jag träffat med adhd skulle gärna klara sig utan medicinering såväl som den stigmatisering som kommer från de som tvångsmässigt måste ifrågsätta diagnosen. Ser dock skarp fram emot debatten om huruvida forskare osv ska anses kunna använda droger. Var är Kärfve och alla andra kritiker nudå? Är det bara roligt att kritisera en medicinering som ges till barn som ofta har ett litet helvete? Det kanske inte är lika finkänsligt att våga kritisera de militära piloterna som tar centralstimulerande medikamentrer innan de åker och bombar ihjäl en massa okända personer i ett främmande land med en synnerligen underlägsen försvarskapacitet?

Eller när forskare i finare miljö lite avmätt sväljer några tabletter av liknande substanser tillsammans med sitt eget dräggel för att få bättre koncentration. Vakna nu då alla idiotkritiker och skrik hysterisk, eller passar det inte nu plötsligt? näha… vaffö ente di doo?


Schack boom bang?
Har eran bombastiska analkanibalism fått slut på kackerlacksspatt och glykolfenissad pistagenöt? Ska ni hitta en annan åder att suga ur? Lite förtäckt socialpedofili med skylten ”vi som vill förhindra stigmatisering, av de svaga ofta rövknullade grupperna i samhället…. Hmmm… Bara för att ni vill de och ingenting annat än för eran lilla viljas skull. Ack så finkänsligt, skulle ni misstycka att underkasta er regelbundna kontroller ert verkliga resultat pga av att vi villl hindra er stigmatisering?


Om en amfetaminkonsumerande pilot släpper någon megatonsbomb över försvarslösa individer så verkar det inte skapa någon reaktion över medicineringen. Men om just barn blir hjälpta av samma medel då reagerar ni reagerar starkt , vilka varelser är ni egentligen?

Eva Kärfve
Har du inte spökat ut sanningen med din fantasi, resultaten av dina insatser förefaller vara att hjälp till behövande barn har försenats, är du nöjd? Vågar jag ens ställa frågan: Vad som kan vara ett starkare tecken på renodlad social pedofili i ett verkligt klassamhälle än när några få personer lyckas förhindra att utsatta barn får en rimlig hälsa, bara för att de njuter av att lansera sin egen struktursociala moralkräm av vad som är rättrådigt i sin lilla jävla drömvärld, trotts att små barn drabbas av det?

-Snälla berätta det för mig!

Jag har förvisso aldrig varit världens smartaste antagligen för dum för att förstå det, antagligen är jag dessutom helt blind eller så behöver jag en unikt genial socialantropologisk navelskådarpaparazzi som belyser det hela för mig. Kan du hjälpa mig Eva, snälla?

Aftonbladet och Pedofilkulturen

Med MotherWitch blogg nu raderad av censuren, kanske man också kan påminna om lite historik med samma speciella odör. En väl ingrodd stank av vanemässighet som kanske inte uppstår på en dag. Skriv på Protestlistan Nedanstående texter är till stor del citat från respektive originalsida.

Åtal för barnpornografi hos Aftonbladet
Stockholm. ”En Aftonbladet-journalist, Andreas Harne, åtalades idag för barnpornografibrott. Harne förvarade bland annat utskrifter med barnpornografi på Aftonbladets redaktion. På sin hemdator hade han 68 000 barnpornografiska bilder och videosekvenser. Materialet var även tillgängligt för andra pedofiler.”

Pedofilhärva på Aftonbladet avslöjad
Pedofilkultur på AftonbladetI samband med tidningarnas uthängning av flera nationalister 1999 gjorde Gerdin sig till pedofilernas försvarare då han i SVT:s debattprogram ”Fittja paradiso” inte sade sig vara positiv till att avidentifiera pedofiler och hänga ut dem i tidningen. Den vänliga inställningen till pedofiler hos Aftonbladets chefredaktör har också smittat av sig till tidningens anställda. info-14 fick för två år sedan uppleva att den pedofilvurmande attityden på Aftonbladet är allmänt vedertagen på dess redaktion då info-14 avslöjade en av Sveriges grövsta sexförbrytare – pedofilen Roland Ivarsson från Huddinge. Aftonbladets journalist Camilla Norström började e-posta info-14 med hysteriska uppmaningar att plocka bort publiceringen om Ivarsson på info-14. Norström och Aftonbladets krav nekas givetvis. Pedofilkulturen som nyligen avslöjats på Aftonbladet är sannolikt bara toppen på ett isberg och Anders Gerdins kommentar om att ”vi kommer aldrig hänga ut pedofiler” ter sig idag mer förståelig då han inte vill hänga ut sina vänner och kollegor.

Pedofilidömd Aftonbladetjournalist släpper bok
Jaha ja, göra stålar på skiten, under täckmantel att ha blivit omvänd.
Trovärdighet?

Aftonbladetpedofil erkände barnpornografibrott i rätten
Över 60.000 barnporrbilder och fick minimistraffet för grovt barnpornografibrott, vad behövs för att få maxstraffet?

AFTONBLADET-PEDOFIL DÖMD TILL MINIMISTRAFF
Lite småbilder med bundna barn med plastpåse över huvudet osv…
Peddona brukar skrika på pressfrihet men i själva verket så vill de inte ha någon. De försöker stoppa publiceringen av sina egna domar som är en offentlig handling. Det har gått alldeles för långt, helt klart bortom all tvekan.
Det skulle nog vara bra med lite mer konsekvens kring vem som bara ska ha rättigheter. Pedofiler som får skyddad identitet för att deras identitet blivit röjd är snarare ett hot mot hela rättssamhället och de flesta medborgares förtroende för statens sätt att agera. Det kanske är en god början att sprida mera domar, med foton på det involverade peddot.

Gäller pressfriheten bara det missförstådda pedofilerna?
När News of the World började publicera offentliga domar från dömda i Storbritannien var det en Svensk tidning som gick i taket och kallade det för Häxjakt, vad tror ni den tidningen hette?
de skriver:

Kampanjen kan driva pedofilerna under jorden. Många av de utpekade kommer att
flytta och byta namn

Stackars pedofiler va? Citatet ovan kommer givetvis från AFTONBLADET, var annars? Ska vi ha lite stödkurser till de stackars missförstådda peddot? På Kriminellt kan vi fortsättningsvis läsa lite mer om vilka personer som begår brott och hur det gått till. – En verklighet som tidningarna gärna själva vill välja vad vi ska få veta om. Englas mördare Anders Eklunds dom som också mycket tydligt erkännande att han våldtagit och dödat Engla finns här. Men där går det tydligen att publicera namnet, men det kanske är lite känsligare med egna medarbetare? Om en av Sveriges största tidningar kan misstänkas för att ha härbärgerat barnporr på sina servrar är det då inget man bör kunna skriva om självmant?

Att Tito Beltran skulle vara rasist är svårt att bevisa men visst förefaller målgruppen vara nationalitetsbuden till enbart svenskar, åtal efter att ha smittat en yngre flickor med herpes har inte lett vidare men en dom fick han ändå. En del personer kanske behöver våldta 10 gånger innan de får någon dom, gissningsvis är det ofta betydligt fler gånger…. Titos dom från sidan kriminelltl.

Obs några av länkarna ovan finns nu på kriminellt.com

Efterord

Det finns egentligen bara 2 saker vi skrivit om som gett oss riktigt sjuka kommentarer. Den här artikeln och när vi kritiserar riksförbundet Attention.  Intressant nog verkade den sjuka kritiken komma från samma ställe. Det hette att vi var nazister, bara för att vi citerar ett faktum som inte förnekats. Det hette att vi hjälpte till att sprida tonårsporr etc…. Tydligen så verkar det vara väldigt känsligt att belysa det där med dömda pedofiler och pedofil sysselsättning. Intressant att en del krafter försöker göra oss till nazister och porrdistributörer bara för att vi speglar verkligheten! Men som vanligt finns det kräk som gör vad som helst för att försöka stoppa det fria ordet, med falska och vidriga anklagelser som självfallet saknar grund.  Att vi citerar artiklar som är skriven av en tidningen som i grunden förefaller ha en annan grundläggande politisk uppfattning är vår, gör inte att vi delar deras politiska uppfattning, lika lite som vi blir kommunister om vi citerar norrskensflamman.

När en eller flera personer börjar fabricera lögner för att stoppa en beskrivning av verkligheten som inte bestridits av någon, då finns det nog goda skäl att tänka efter både en och två gånger varför det fria ordet är så viktigt att stoppa. När det kastas en lång skugga, då står solen ofta lågt.

Är riksförbundet attentions ledning förlamad?

Fråga riksförbundet Attention något – Bli bemött med trakasserier

Lasse Andersson här är du inte välkommen

Kriminalvården vill CENSURERA forskare

Vad blir resultatet av att någon vågar kritisera uthusfilosofin bakom den usla kriminalvården, lyssnar man till kritiken eller slår det bakut i de byråkratiska betonghäckarna …. Jag vet inte om det är riktigt tillåtet att ställa den frågan, med tanke på de tidigare reaktionerna. Vi får se. Om bloggen är borta så vet ni varför.

Ett föredrag tidigare i år… En liten man som ser ut att vara i 50 års åldern äntrar kvickt scenen men med en pojkaktig blick av både blygsel och djupt intresse, han ska tala om en av sina hjärtefrågor och han är synnerligen välförberedd. Som forskarveteran och kliniskt arbetande läkare har han en stor och mycket gedigen erfarenhet av det han talar om och tillhör utan tvekan en av de mest kunniga i Norra Europa. Ett bildspel går igång. Jag anar inte då att mannen är 73 år och hans anförande ska få betonghäckbyråkraterna att vika sig dubbla och skrika på censur. Vilket nog är mycket svårt att förstå för alla som inte är välinförstådda med kriminalvårdsverkets grundläggande struktur, de är bäst på allt, saknar konkurrenter och definierar själv ramarna för sin egen framgång Kriminalvardsbyrakrat Vill CENSURERA Forskare Kriminalvårdsbyråkratin verkar ha gått fullständigt i taket av en 73 årig gammal kristen man som lite blygt säger precis som det är och dessutom råkar ha fräckheten att kunna bevisa det. Jag frågar mig mest varför är det väsentligt för kriminalvården att vilja censurera en gediget erfaren forskare och kliniker när han som kunnig man delar med sig av sina rikliga erfarenheter och som säger något som till varje del går att verifiera?

Dokumentet ovan verkar ha cirkulerat ett tag… Ingen har dock förnekat att dokumentet ovan skulle vara äkta. Återkommer så snart vi har länkar till det material byråkratin ville censurera. Hur har kriminalvården det med ADHD Historyegentligen? Om kriminalvården skulle ge det Svenska folket en julklapp och se över sina dåliga sidor kanske det skulle vara bra? Att tvärtom försöka censurera det som man upplever som kritiker är ett av de sämsta mest maktfullkomliga medel vi känner till.

Bättre psykiatri eller ingen alls?

DN skriver att det behövs fler kunniga inom psykiatrin, tja kanske det.

Effektivare vård kanske är bättre? Något som fungerar? Att slänga pengar till psykiatrin verkar gå i all oändlighet, men hur effektiv är egentligen psykiatrin med att ta tillvara på de medel de får?

Enligt en tidigare uppgift träffar en psykiatriker i genomsnitt 2 patienter per dag, vilket kanske inte låter så där effektivt i överkant. En kompis hörde sig lite för om det gick att bekräfta uppgifterna om antalet patienter per dag, inte ens socialstyrelsen verkar veta, så vad kan vi egentligen säga om psykiatrins effektivitet rent evidensmässigt?

Fortsättning följer….

Har många gånger frågat mig varför inte en neurolog i högre grad kan behandla neuropsykiatriska funktionshinder. Tycker generellt att de verkar bättre skaffade för uppgiften utan en massa psykodynamiskt lullande med irrelevanta pseudoevent. Har hört för många historier om dåliga psykiatriker för att tro att allt är svammel. Tror att en psykiatri med större verklighetsanknytning inte skulle skada patienterna…. Men det kanske blir för svårt för våra förstockade psykiatriker som heldre gör annat än träffar patienter och sådantdär.

Någon som har en bra statistik att bidra med när det gäller psykiatrins effektivitet och antal patienter per dag i genomsnitt? Mycket pengar verkar det tas ur en synnerligen begränsad kassa utan större kontroll på effektiviteten verkar en hel del tycka. Jag ser ingen större anleding att protestera mot en sådan slutsats, vilket inte hindrar att en del gör ett väldigt bra jobb.

Att kunna läsa & rätten till mentala glasögon

– Jag har aldrig kunnat läsa en bok tidigare eller pluggat på riktigt eftersom jag inte kunnat sitta still och koncentrerat mig. Men nu när jag får medicin samtidigt så är det en helt annan grej och jag har kunnat ta A-kursen i företagsekonomi och fått MVG och nu har jag sökt B-kursen. Det är faktiskt otroligt skönt, säger Marcus.

Berättar en intern i en artikel i DN om kriminalvårdens nya satsning på utbildning vilken verkar ha blivit en succé. Kriminalvårdsverket verkar äntligen börja röra sig sakta i sömnen, det går inte längre att bortse från faktum, att en bättre fungerande vardag gör människor mindre benägna att begå brott. Och kan du inte ens läsa en bok vilken karriär återstår då egentligen för dig i vårt moderna samhälle?

Kriminalvårdsverkets nonchalans är häpnadsväckande. I ett tiotal år har samma saker sagts gång på gång, Dr Kjell Modigh har skrivit några debattartiklar i ämnet och verkar ha varit aktiv ganska länge med frågeställningen. Under tiden fortsätter eländet Vissa psykiska funktionshinder ar inte politiskt gångbara. Ansvariga inom psykiatri och kriminalvård väljer att blunda. Trots all välgrundad forskning. Och trots enorma kostnader, både i pengar och mänskligt lidande. I ytterligare debattartikel skriver Kjell Modigh:

  • Tystnaden om sambandet mellan ADHD och sociala katastrofer i form av missbruk, hemlöshet och kriminalitet måste brytas. Politiker och andra beslutsfattare måste aktivt och utan ideologiska skygglappar sätta sig in i frågorna för att kunna fatta välgrundade beslut om hur dessa personer skall prioriteras.
Men föga hände, som vanligt! Det var heller inte första gången sambanden konstaterades eller belystes, men det kanske inte är så konstigt med tanke på att Kriminalvårdens egna utvecklingschef tidigare uppgett att ADHD är en ”modediagnos” och annat som knappast går att bekräfta utanför hans egna fantasi. Hur kan man ha en sån snubbe som utvecklingschef på kriminalvården då?

Har vi någon kriminalvård egentligen? Finns det några vetenskapliga belägg för att vi har en kriminalvård? Jag tycker frågan är ganska vettig med tanke på att jag sett väldigt få tecken på att någon vård ägt rum. Att sätta fina ord på gammal gröt kan vem som helst göra. När utvecklingschefen för Kriminalvården säger: Jag vill inte förringa professor Gillbergs forskning, men jag tycker ändå att det ändå handlar om en slags modediagnos. Här Så kanske man förstår det hela lite bättre, det verkar vara gammalt ideologiskt tyckande som styr kriminalvåden. Ett tyckande som kanske förstärker en social analfabetism.


Hade kriminalvården agerat strikt logiskt för att undvika förvärrade skador hade de gett behövande den vård som kunde hjälpa dem, men icke då! Det verkar viktigare att hålla fast vid någon ideologisk rappakalja, som tydligen är värda mer än andras liv och hälsa. ADHD tillhör en av psykiatrins mest väldokumenterade diagnoser. Vem ska längre ha rätt att vara så djupt illojalt marginaliserande att förneka människor med dessa problem en rimlig lösning?

Först nu börjar det röra på sig, inte illa såpass många år senare. Men är det verkligen bra att Kriminalvårdsverket har en forskning och utvecklingschef som inte respekterar de faktiska resultaten av tillämpad vetenskap? Välkommen till världen, vilka tecken finns det på att vi har en kriminalvård värd sitt namn? Missbruksvård som fungerar, Riksdagsmotioner, Yttranden från intresseorganisationer, säger sitt tydliga men när tänker Kriminalvårdsverket lyssna?

Bakom ytan puttrar i stället denna ständiga kontraproduktivitet, inte ens för samhället och interner väldigt lyckade projekt kan gå vara säkra på att få fortsätta, fackförbundet ST verkar knappast imponerade av ledningens brist på nykterhet och helhetstänkande. – Kriminalvård när kommer den undrar jag.