Vad blir resultatet av att någon vågar kritisera uthusfilosofin bakom den usla kriminalvården, lyssnar man till kritiken eller slår det bakut i de byråkratiska betonghäckarna …. Jag vet inte om det är riktigt tillåtet att ställa den frågan, med tanke på de tidigare reaktionerna. Vi får se. Om bloggen är borta så vet ni varför.

Ett föredrag tidigare i år… En liten man som ser ut att vara i 50 års åldern äntrar kvickt scenen men med en pojkaktig blick av både blygsel och djupt intresse, han ska tala om en av sina hjärtefrågor och han är synnerligen välförberedd. Som forskarveteran och kliniskt arbetande läkare har han en stor och mycket gedigen erfarenhet av det han talar om och tillhör utan tvekan en av de mest kunniga i Norra Europa. Ett bildspel går igång. Jag anar inte då att mannen är 73 år och hans anförande ska få betonghäckbyråkraterna att vika sig dubbla och skrika på censur. Vilket nog är mycket svårt att förstå för alla som inte är välinförstådda med kriminalvårdsverkets grundläggande struktur, de är bäst på allt, saknar konkurrenter och definierar själv ramarna för sin egen framgång Kriminalvardsbyrakrat Vill CENSURERA Forskare Kriminalvårdsbyråkratin verkar ha gått fullständigt i taket av en 73 årig gammal kristen man som lite blygt säger precis som det är och dessutom råkar ha fräckheten att kunna bevisa det. Jag frågar mig mest varför är det väsentligt för kriminalvården att vilja censurera en gediget erfaren forskare och kliniker när han som kunnig man delar med sig av sina rikliga erfarenheter och som säger något som till varje del går att verifiera?

Dokumentet ovan verkar ha cirkulerat ett tag… Ingen har dock förnekat att dokumentet ovan skulle vara äkta. Återkommer så snart vi har länkar till det material byråkratin ville censurera. Hur har kriminalvården det med ADHD Historyegentligen? Om kriminalvården skulle ge det Svenska folket en julklapp och se över sina dåliga sidor kanske det skulle vara bra? Att tvärtom försöka censurera det som man upplever som kritiker är ett av de sämsta mest maktfullkomliga medel vi känner till.