har skrivit på ett faktaunderlag om flickors kvinnors adhd men det har fastnat halvvägs mellan publicering och byrålådan, är tacksam för alla kloka kommentarer om vad som kan tänkas saknas. Från början var det tänkt som ett faktaunderlag men också ett aktionsunderlag, det här bör ske snarast …. för att få fram en bättre och mer jämlik vård för flickor och kvinnor, vad säger ni. Någon som har en massa vishet att lägga till?
ADHD hos flickor, gus och kvinnor
ADHD diagnosen är från början gjord för pojkar eftersom vården i alla tider har varit diskriminerande och gärna haft viljan att bedöma kvinnors sjukdomar på ett annat sätt än mäns. ADHD här därför bedömts vara vanligare hos pojkar än hos flickor pga av att flickor skapar mindre problem för omgivningen med störande beteende som aggressivitet och hyperaktivitet, vilket är en grundfaktor.
Den andra grundfaktorn är att flickors beteenden ständigt måste ha en social grund och pojkars tenderar att bedömas på ett annat sätt, där man mer letar efter biologiska orsaksgrunder, vilket också leder till att det snarare är flickans familj som ställs ifråga och inte om hon kan ha en neuropsykiatrisk störning som ADHD. Det vi ser är således inte bara diskrimineringen utan också dess mormor och farfar.
Detta sammantaget, att flickor ofta är mer inåtagerande samt att man ofta av gammal vana väljer att tolka fickors besvär som sociala och pojkars som biologiska gör att flickor under en väldigt lång tid har varit underdiagnostiserade fastän flickornas problem att koncentrera sig ofta kan vara minst lika så svåra som pojkarnas. Inåtvändheten som mer kännetecknar flickor kan ta sig i uttryck som självskadande beteenden av olika slag och drabbar mer dem själva än någon annan.
Forskningen kring kvinnors och flickors ADHD har i alla tider varit låg för att inte säga obefintlig när det gäller just kärnan i flickors symtomatologi. Den senare forskningen visar dock att så många som 1-3% av flickorna som går i skolan har ADHD jämfört med 2-5% för pojkar och att flickors symptom tar sig andra uttrycksvägar vilket kan leda till att flickor blir signifikant underbehandlade och procentsatserna därför är missvisande.
ADHD hos flickor: varför vet vi så lite?
Som sagt är flickor ofta mer inåtagerande och deras största problem är den egentliga uppmärksamhetsstörningen, vilken leder till koncentrationsproblem, överdriven i relationssökanden, svårigheter med organisation, skola och relationer, men även ångest, låg självkänsla, tillbakadragenhet och självskadande beteenden har noterats såväl som bulimi. Flickors problem verkar dessutom i högre grad kvarstå i högre åldrar än vad pojkars problem gör, då pojkars problematik tenderar att avta med åren.
Flickors ADHD är därför väldigt ofta ett tyst lidande som man förvisso kan vänja sig vid, men som inte känns värdigt, något riktigt stort saknas, därför är också flickor med ADHD mer benägna än andra till alkohol och drogmissbruk eller det vanligaste av allt matmissbruk – inte sällan i formen av bulimi. Deras utveckling av grundläggande förmågor när det gäller skolarbete, arbete och relationer riskerar att hämma dem för resten av livet och de kan känna sig konstant uttröttade av att försöka göra allt men ändå inte orka räcka till. Enligt en del uppgifter tenderar flickor med ADHD ha mera huvudvärk och magont än motsvarande för pojkar, men det kanske beror på att man förväntar sig det resultatet och därför frågar flickor mer efter just den symptomatotlogin.
Att läkare är mer benägna att ställa diagnosen på flickor råder det ingen tvekan på men läkares partiskhet och genuspreferens har heller icke studerats. För då kanske de skulle vara uppenbart för alla och en var att flickor med ADHD har tenderat att få andra diagnoser som: borderline, depressionstillstånd, bulimi etc när den bakomliggande orsaken har varit ADHD. Detta mer än mycket annat bevisar att psykiatri inte är någon vetenskap.
Om du bara för en kort sekund tänker på att flickorna i exemplen ovan fått fel diagnos, förstår du säkert också att de fått fel behandling och hur vetenskapligt kan det nu tänkas vara på en skala från 1 till 10?
I takt med att problematiken blir mer erkänd känner också fler kvinnor igen sig, ibland genom att deras egna barn eller anhörigas barn får diagnosen. Att flickors problem med ADHD ser annorlunda ut än männens gör också att många kvinnor med ADHD inte fått någon diagnos men har däremot ganska ofta en historik av konsekvensmönster som kan tyda på koncentrationssvårigheter och svårigheter att rikta uppmärksamheten.
En mycket intressant faktor är att kvinnors ADHD fenomenologi verkar att minimeras under graviditeten enligt kliniska iakttagelser. Kvinnor med en stark bakgrund kan märka av sina svårigheter först när hon står ensam och helt enkelt utan organisatorisk stöd struktur, när hon flyttar hemifrån osv.
Vad bör göras minimikrav
Först och främst bör diagnosen göras om och det bör genast organiseras en grundläggande klinisk datainsamling när det gäller den diskriminering som flickor och kvinnor utsatts för under lång tid, för att så snabbt som möjligt samla in den rådande erfarenheten som nu till största delen verkar bestå av det faktumet att vi vet att vi inte vet så mycket om flickors problematik. huh.
Sedan borde det vara en självklarhet att undersöker exakt varför flickor i alla tider gått odiagnostiserade. De nu givna svaren är inte rimliga tycker åtminstone jag. vad tycker du?
Huvudsidan om flickors – kvinnors ADD
