Etikettarkiv: Speciesism

Samhälle - politik

Teknologiskt Elektrifierad dödskramp

Lämna en kommentar

En mör bit för din tanke

Ja det var viktiga frågor om mörningen av den mellanmänskliga massan som Concerta ADHD Coach tog upp på sitt egenhändigt hallucinerade seminarium häromdagen, så finns det trotts allt inget samband mellan den allmänna slaktekologiska landvinningen och psykopati. Men hur får vi igång de verkligt genuina Köttmörningsteknologiska framstegen? Kanske genom en sjungande ko eller genom att knulla den? Eller hur kan vi på bästa sätt njuta av deras kroppar? Om vi tar några sådana exempel kanske verkligheten känns renare och du kan få en rakare rygg i din kamp mot allt ont?

Sjunkande kossor på helium
Genom att tillsätta olika grader av likström till struphuvudets smådelar går det alldeles utmärkt att få fram olika tonarter efter att ha finkalibrerat likets stämband inför den objektiva likströmmen. Kopplar man sedan in ett aggregat med tryckluft låter det precis som kossan sjunger fast i rena tonarter, dock har tryckluften en viss uttorkande effekt på membranen så helium är att föredra pga av nötkreaturens slemhinnor och dess nästintill oändliga känslighet för uttorkning.

Men just den där bråd djupt intellektuellt oärliga liknelsen med varför knullar man inte djuren och låter dem leva i stället för att slakta dem och tillfredsställa sig på deras kroppar på det viset, det är något du kan leva och dö med va?

Vi är noga med det etiska i debatten så vi tar inte upp exempel med kofittor som kopplats till dödskrampsaggregaten och kompressorerna för att sjunga folkhemsbluesen. Vi leker väl för hellskotta inte med korv-råvarorna! Nej så här går det till i stället i vårt teknologiska slakthustänkande. AB om att sluta äta kött. Rösta bara i EU så ordnar sig allt, eller?

De tekniska framstegen

Rosa Dökött?
För att likdelarna (som vi inte knullar, bara dödar och äter) ska ha en aptitlig rosa färg underlättar Nitriter och nitratsalter. De ger köttet en ganska stabil rosa färg genom att omvandla metmyoglobulin till nitrosmyoglobulin.

Tyngre dödkött?
För att få de duma likdelarna att suga åt sig lite mer billigt vatten kan man med fördel använda fosfater i ganska små mängder, men oftast brukar man då tala om att öka på den vattenbärande förmågan.

Förstärka dököttets integreringsprocesser?
För att bättre få det ökade vatteninehållet att samsas med fettet i likdelarna så kan man tillsätta emulgeringmedel, vilket anses förbätra likets viskositet, struktur och konsistensiella välbefinnande och annat som ökar produktkvaliteten för den medvetne och kräsne konsumenten av det Svenska likdelarna.

Likström i vågor för stimulering av lik ribban
inför den bortersta kantringen när köttet närmar sig det separerande slaktbandet och inpackningen i lite vita plastlådor med lite rosagörande så åtestår mörningen. Nästan alla svenska slakterier använder i dag El-mörning för att djuret snabbare ska få en kvalitativare likkramp (rigor mortis) Genom att snabba upp en kvalitativ likstelhet förhindrar man att likdelarna drabbas av kall-rampfeber och de så kallade kylsammandragningarna vilka gör det arbetsammare att sätta i sig liket. Segt helt enkelt sunkare därm, nått å suga på?

Krampmörningen av likriktningens blinda hiss
Därför stimulerar man den naturliga likstelheten genom att skicka fräsiga elimpulser längst de befintliga nervbanorna. I Sverige har vi valt att kalla denna metod för impulsmörning, den brukar vanligtvis ske innan den normala likstelheten satt in. Själv undrar jag om det inte vore bättre och mera moraliskt försvarbart om vi knullade djuren och lät dem leva. Vad tycker du låter rimligast ur djurets synvinel?

Hallå eller? Vilken modell har du då?

Att vi nyttjar djurets kropp för våran egen njutnings skull vet vi väl redan va? Men vill du erkänna det, då är det väl bättre att gnälla på alla andra va? Nu måste vi ta tag i den svenska kvalitetsdebatten eller hur? Svenska likdelarnas distributionsnät måste få en etiskt turbofläns, kanske en liten vimpel med texten, ”holy cow” eller något sånt?

Läs även andra bloggares åsikter om Likriktad Rampfeber, Slakthusromanticiteten, Kofittskovens senapspistill, Ketchupsanalytisk pilsnertilltugg, grisögonkotletter, Blodbanksfärs, Dödskrampspangea, Adidas Dödssprintning, Det svenska djurskyddet är bra för likbitarna, ett enormt starkt skydd nu dessutom med förstärkt omtanke tack vare EU, eller något annat.

Det finns inget viktigare än sexifieringen och militariseringen av populärkulturen, därtill måste också alla fås delaktiga i ett likriktat ansvar mot allt främmande som alltid är ont, då det också alltid är generaliserade och stereotypt onyanserat. Men sådana är det, vet du väl. Lär dig att blunda.

Detta är ett datorskrivet meddelande, programmet ber alltid om ursäkt för alla likheter den kan ha med eventuella verkligheter. ICKE INDUSTRIELL slakt är ett ofog som måste stävjas, kortare resor innan slakt är en välsignelse för djurens likriktning.

Kä

nns nästan lite som ADHD och ADD på Japanska eller, näe, faktiskt inte alls.

Okategoriserad

Språkhjärtats verklighetscentral och slagfärdigheten

Lämna en kommentar

Det kittet som håller samman verklighetsuppfattningen bygger i grunden på några intressanta element, speciesismen visar tydligt arten av totalitär självupptagenhet som människan bär och har konstruerat en av sina ”här slutar verkligheten”-bärselar – med: Språket å sånt där du vet. Trollhare skrivä om ätt åsså. Gott att nåen ids lyfta på mumieskröpplet. Den fundamentala inlindningens telomeras, förtäljen mig plockepinnet.
Språkcentreringen kring lokala sanningar och samband är inte speciellt konstig, precis som eskimåer kanske har en massa massa ord för snö. Den sakrala flockförgänglighetens murbruk å mentala infettning. Men visst är det intressant att jämföra lite lätt logiken i den fina svenska djurhållningen och det faktum att många arter odlas enkom för att den civiliserade människan ska äta deras kroppar. Mycket intressant kan också vara att beskåda med vilken frenesi likdelarna sedan ska döpas till allehanda olika namn via den objektifierade sektoriseringens pråliga skogsgräns,- här har du din fransyska varsågod – sill vö plä, mussjöh

Förljugenhetens artrikedom saknar gränser, för den är så central för hela verklighetstatueringens själva gurgling, men rackarn vilken fart det blir på nålen när den ifrågasätts. Här var det symaskinsvåld, inåutmänålän. Hej, hur har du det själv då? Globala underrörsspecialister i tronande lära., mycken kätting blire va?

Varför inte studera Siwert Öholm nu när många glömt alla småflickors tragiska konspiration mot den stackars gubben som bara vill valla får. Det laxerande angreppet på dödshjälp, är intressant i kombination med en en rad klassiska självmotsägelser. Får han inte som han vill är det kanske bloggarnas fel, dessutom. Om människan själv ska kunna få bestämma över sitt liv så torde människan själv också kunna få bestämma om när det ska ändas. Men där försöker den gamla inskränkthetens bockskägg som vanligt bita sig fast med de mest förunderliga element. Jag mötte Lassie och Gud vad du luktar tjockt, just den där härliga blandningen av syntetiska granbarr blandat med *Bling* fräsh-äpplen och lite kaffesump, den perfekt förunknade horhusdoften för folkhemmet, täcker allt med en välavplattad sönderklöst blandning av inten och försumlighet. Vi värnar livä -särruh. Åjja kör mä härmäsetas i kaffätt, men snabbt bli ja offer om de int passa.
åssåfort nåe kommer nära då kan man ju alltid börja älta något som hände för några tusen år sen. Guds blod vättuh. Å vi som börja våre dager i djonken å hora, frätte å söp då? Hur kan du få en djonkhora och sjunga på de veträt, hade vi inte nog med rorkulten? I mina första 10 dager borrade ja hål i 15 gondoler, bet nacken av en sork å frätte sönder rotbockens förklä. Ja tror på vasom ja kan ät, så hit mät du gamla trossbotten. Rocka gyttjan i din teg gossäh, sörpla mina ord.
-Å nu är det jul igen vettu! Majonääs i äggfettet.

Pessimismen var allt bättre för i tiden. Då hängde sig människorna i granvirket och de förfrusna blåståls bjälkarna under broarna och där hänger väl deras minnen kvar om ert flåsande inte gjort så att broarna rostat sönder under köttkrokarna av ditt språk, ers nåd.
Gnid edra kön och odla er förljugenhet väl mina barn, ert liv är kort. Då visste människan bättre att allt de någonsin bygger också kommer att rivas men även att själva underjorden också är förgängligt. För bottenfrysningen i själva helvetets permafrost håller på å spricka, dä mä.
Blott i Sibirien höll människan sturskt emot, när köldknäpparna tog dem en efter en så stod de åtminstone kvar upprätta, då bottenfrysningen i ledvätskorna tog vid så snabbt att inte ens kroppen han segna ned, det är något att titta på för framtidens satelliter det – den sturska dödens ihärdiga upprättelse. Åtminstonä tills vinterstormarna friskar i och bryter ned det tidlösa likspettet, lagomt oförhappandes en dag, som en övertrumfning av den planlösa irrviljan.

Haggdrivet i busskurerna när den intorkade yoghurten i mungiporna surt börjat lossna, skarru åsså in till byn? Jag vafalls, nej jag står här i väntkuren och avvaktar liemannen, inte ska jag inte till byn inte. Uthusjonas koktä äpplena och syntes alri mer. åsså hyllar vi förljugenheterna i ångesttransportsektorn – vi e bizzy vi mer serru – själakirurgins förlöpelse, här kommer timmerträdan i vattenbrottet, vi är den dubbeltydiga vålnaden som ärvt rallarskaften. häroppan går våra skalpeller som snitt igenom den öppna naturen, det fina vita snittet, men där står en frälsningssoldat mitt oppan spårä och skramlar mä bössa.
-rassel i bankeli rassel klink klonk. – hjälp hjälp oss själva först.
Å häringa kommo vi mä våran abonnerade rälsbuss, å gläfsa utmä spårän, se opp frälsningssoldat bommarna trängs. Björktegen i smångehus. Ett konstigt eko när bommarna fälls som grindslantar runt frälsningssoldaten och hans skramlande bössa, som prunkar ståtligt upp och ned. – klink klonk.
De småsöta ungarna är allt de största fittspräckarna gud har sett. Me skit, slagg å skrik kommä de hit, men va gören vi int för å få varsin blåklämma å bb-overall.

Åsheda nästa, sakta dunkar språkets hjärta.

å betryggande ä vanefettet

här gläffs int