Etikettarkiv: Martin Grann

ADHD-behandling i Kriminalvården extremt lönsam

Läkartidningen uppmärksammar att behandling av ADD och ADHD också är lönsamt ur samhällsekonomisk synvinkel, inte bara för individen. Det är också  från läkartidningen vi lånat inläggets rubrik.

Professor Bo Söderpalm vid Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg som själv forskar kring missbruksproblem och bästa behandling, är mycket insatt i ADHD problematiken men tycker det är orimligt svårt för behövande att få en rimlig hjälp inom kriminalvården. Han säger:

”– Kravet på långa psykologutredningar blockerar möjligheten till behandling, eftersom det saknas psykologresurser. Dessa långa utredningar är inte heller nödvändiga. Det är inte svårare för en psykiater att konstatera ADHD än det är att ställa andra psykiatriska diagnoser.”– Mitt intryck är att behandlingen tveklöst har effekt på ADHD-symtomen, säger han. Patienterna kommer på läkarbesöken, flera har börjat jobba, och missbruket minskar, både av amfetamin och alkohol.

-ADHD-behandling av intagna på fängelser är en mycket god investering, konstaterar nationalekonomen Ingvar Nilsson.

Kanske är dessa erfarna experter för godtrogna? Kanske de känner de inte till hur kriminalvården gång på gång aktivt förefaller ha motarbetat en medicinering på flera olika plan. Man har i stället ägnat sig åt diverse antiknark projekt för att få fångarna att knarka mindre, när dessa synnerligen dyra projektet utvärderades visade sig dock att fångarna bitvis knarkade mer inom ramen för kriminalvårdens egna antiknark projekt, så speciellt verklighetsnära kanske vi inte ska anklaga kriminalvården för att vara. (projektet kostade dessutom bara 100 miljoner kronor)

Kriminalvårdens forsknings och utvecklingschef, Professor Martin Grann förkunnar sin forskningsfientliga trosuppfattning i ST:

Han är inte så förtjust i bokstavsdiagnoserna som ADHD/DAMP. ” — De
är rejält övervärderade och det finns egentligen väldigt lite forskning på
området. Jag vill nte förringa professor Gillbergs forskning, men jag tycker
ändå att det ändå handlar om en slags modediagnos. Och enligt svensk lag har
man inte rätt att få vård om man har begått ett grovt brott och har
diagnosen ADHD/DAMP, säger han.”

Först förnekar man att det ens finns något rimlig forskning kring ADHD, nu har man har till och med upptäckt att kvinnor kan ha ADHD och ADD. Vilken bedrift! Facket som varit närmast de intagna har försökt driva på, men hos ledningen har man kanske varit rädd för att missa alltför många kunder? Det kanske är det verkliga missbruket? Att på ytan låtsas vara intresserad av klienternas verkliga problem är en sak, samtidigt som man slår på stora trumman för det lilla man i gör.  En annan sak kommer fram när det gäller att ta eget ansvar, till regeringen skriver generaldirektör Lars Nylen:

ADD Vad är populärt hos kriminalvården ADHD

-Jaha varför tror herr generaldirektör att klienterna skulle medicineras då? Kanske kan just en medicinering påverka de symptom som herr generaldirektören själv påpekar, dvs impulsivitet och aggressivitet, samt öka på förutsättningarna för att kunna planera bättre. Är det inget som ens herr generaldirektör råkat tänka på? Så vågar man ställa frågan varför kriminalvården gång på gång ertappas med ett agerande som tyder på att man snarare väljer att vara dövstummblinda inför den vetenskapliga verkligheten av att medicinerad ADHD ger individerna en större chans att agera på den rätta sidan. Flera är säkert välbekanta med den ovetenskapliga hållning som grasserar hos kriminalvården. Intressant med alla som tror sig veta mycket om ADD och ADHD. Fackförbundet har gång på gång visat ett stort intresse för problematiken, medan Generaldirektör inte alls drar sig för att påpeka att gruppen inte är speciellt populär till regeringen,  på grund av sin aggressiva och impulsiva livsstil, vad kan han egentligen? Vad vet han?

Om vi byter ut ordet ”patientgrupp” herr generaldirektör skriver om mot något annat ord tex aseatgrpp, judegrupp eller arabgrupp  kanske man lättare ser de tankemönster herr generaldirektörn begagnar sig av, utan tecken på större reflektion av vad han gör. Dokumentet  kan i sin helhet med fördel studeras av retorikstudenter som önskar tydliga exempel på hur brist på självkritik och insikt om sitt egna arbete ändå kan kombineras med förslag på hur många andra ska agera, inom ramen för det byråkratiska Sverige.

När sedan kriminalvården råkar få sitt egna vetenskapsförakt speglat, ja då flyger man i taket och kräver att ska  fakta ska cencurera. Något så hemskt som en powerpoint om ”Vad är ADHD” från en av Sveriges kunnigaste läkare inom området, vilken dessutom inkluderar delar av kriminalvårdens egna ovetenskapliga hållning kan icke tolereras! Frågan är hur länge kriminalvården orkar med att censurera den verklighet de befinner sig i. Dr. Kjell Modigh som är en av initiativtagarna till socialstyrelsens kunskapsdokument kring ADHD kan alltså inte säga sanningen rakt ut utan att åtminstone en av byråkraterna kräver censur, det kanske kan säga lite om den bakåtsträvande byråkratins egentliga förjäsning.

Om det rör sig om ren socialpedofili i egentlig mening är naturligtvis svårt att säga så här på rak arm, men visst är det märkligt att personer med ansvar för andra personers hälsa kräver censur av sitt egna handlande.

slavdoktorRedan i det gamla romarriket tog en del doktorer emot både slavar och ägare, kanske kan även svenska personer ha rätt till rimlig sjukvård, speciellt om det är för ett problem som kan anses delvis ligga till grund för att de hamnade utanför? För tusen kronor om dagen kanske kriminalvården kan göra något positivt för fångarna också, annat än att försäkra sig om att kunderna kommer tillbaka?

Lite perspektiv kanske

Helvetets sociala geografi
Att man lätt man hamna utanför om man inte alls kan följa med i skolan råder det säkert ingen tvekan om. Vi känner nog alla någon som hellre gjorde annat än att följa med på lektionerna, kanske var det en klasskompis, eller kompis eller så var det vi själva. Men vad återstår egentligen för karriär för den som tidigt hamnar utanför gränsramarna på grund av att man helt enkelt inte kan följa med i skolan? Alla kan antagligen inte bli en ny Phelps. Men för många återstår nog bara ett liv i kriminalitet. Att  ha en så verklighetsfrämmande inställning till vetenskap borde väl någon gång vara straffbart om man har ansvar för andra människors hälsa och välgång?

Gång på gång har vi skrivit om Kriminalvårdens stora avoghet mot att ge personer med ADHD en rimlig behandling. Den senaste tiden har vi dock sett hur kriminalvården svängt något och låtsas ha uppfattat den problematik som man så skickligt och intensivt lyckats blunda för så oerhört länge. Varför inte ta ned hela den akademiska debatten på en mänsklig nivå, så att förnekarna en efter en ska få visa vem som ska få och vem som inte ska få medicin, precis som en liten kö till koncentrationslägrens gasugnar. För hela debatten har tidigare bara kantats av svart och vitt, varför inte se lite av de verkliga ansiktena som döljer sig bakom den verklighet många tror sig veta så mycket om? Livet levs på en ganska personlig nivå, kanske något för dem som tror sig veta allt att fundera på?

Till och med tidningarna har skrivit lite om denna verklighet även fast det inte är någon nyhet och inte kan anses ha vart det senaste århundradena, tvärtom att hamna i fängelse verkar vara mer beroendeframkallande än mycket annat. DN,  BLt. hur skulle det annars komma sig att så många av de som varit där så länge känner sig mer hemma där än någon annan stans i denna vackra värld? Givetvis är fängelse liksom flera typer av tvångströjor beroendeframkallande, men kriminalvården upplyser inte om det. Kriminalvården lever av det.

Kriminalvården har sedan artikeln skrevs kommit till lite större insikter och startat en utredning ifall fler interner ska kunna få sin ADHD problematik medicinerad. Ett intressant framsteg för en organisation som verkar vara mån om att få behålla sina kunder.

Martin Grann & vetenskapen om ADHD

iron roope

Det är bara att gratulera kriminalvårderns utvecklingschef och professorn i Psykologi Martin Grann. Efter att ha gjort  Grann-laga grodor som nedan verkar han plötsligt ha insett  att personer med ADHD faktiskt kan må mycket bättre med en korrekt och adekvat behandling. Bra Martin bättre sent än aldrig, men helt frivilligt verkar det väl ändå inte gått? St:

Han är inte så förtjust i bokstavsdiagnoserna som ADHD/DAMP. ” — De
är rejält övervärderade och det finns egentligen väldigt lite forskning på
området. Jag vill nte förringa professor Gillbergs forskning, men jag tycker
ändå att det ändå handlar om en slags modediagnos. Och enligt svensk lag har
man inte rätt att få vård om man har begått ett grovt brott och har
diagnosen ADHD/DAMP, säger han.”

Psykologi professorn kanske inte kunde blunda i all framtid och påstå att det är mörkt?  SvD och  GP, Rapporterar att ADHD vanligt hos kvinnliga fångar.  Martin Grann kan ägna sig åt att analysera de bisarra omständigheterna i Amstetten där några barn satt fångna utan rimlig omsorg eller vård, men kan Martin Grann ägna sig åt att analysera omständigheterna som han själv är ansvarig för och den forskningsfientlighet som gjort att Kriminalvården under så otroligt många år varit så tröga med att ge personer med ADHD en behandling som gör att det kan fungera bättre? Vad är egentligen skillnaden? Är det inte ett ganska skickligt blundande i bägge fallen? Jag tror dessvärre inte att världen blir mörk bara för att en professor i psykologi väljer att blunda, eller är det just det den blir?

En sexualförbrytare skyller väldigt ofta på offret enligt Martin Grann, många kanske undrar varför kriminalvårdens generaldirektör uttalar att personerna med ADHD inte är speciellt populära till regeringen när han samtidigt låtit bli att behandla dem, att skylla ifrån sig verkar väl lätt ibland va?  Vågar man i konsekvensen namn fråga vad som herrarna anser vara populära interner?Lars Nylén kriminalvården till departementet

Finns det några likheter i fallen mellan den sociala pedofilin och den sexuella? Det verkar ju inte  vara så få individer det rör sig om va? och oavsett om de inte råkar vara populära i generaldirektörens små söta marsipanögon så kanske de ändå skulle fått en medicinskt framåtsyftande behandling i enlighet med vetenskapliga behandlingsråd? Insikten om att ADHD finns och kan behandlas kom väl inte igår till professorn i psykologi eller generaldirektören?

Kriminalvårdens censuriver

Martin Grann den kvacksalvande inställningen

Fakta om Kriminalvårdens inställning till ADHD som en kriminalvårdsdirektör krävde  censur på. Törs man fråga varför det är så viktigt att dölja de djupa ovetenskapligheter  som år efter år grasserat inom den fängslande byråkratins populistiska levnadslögner?

Man vet ganska mycket om man vet exakt när man ska blunda för att kunna säga att man inget sett. Men att personer med ADHD är väldigt igångstressade kanske inte är någon hemlighet, inte heller att stress ofta leder till andra sjukdomar? Men kanske sambanden mellan barnmisshandel och cancer är något nytt för professorn? AB Kanske också hur kriminalvårdens djupt ineffektiva  100 miljoners satsning mot narkotika fick fångarna att bitvis knarka mera på fängelserna än vad de gjorde annars. Halleluja är det vetenskap va?

Dökul om ADHD, Martin Grann, opopulär ADHD, Grannlaga Kvacksalverier, Kriminologi, impulsiuvitet, våldsprevention, Våldpreventiva åtgärder,

Är kriminalvården rumsren?

Att pedofiler kunnat få Viagra utskrivet trotts sin fängelsevistelse det vet vi redan, det är heller inget nytt. Men hur bra är egentligen den så kallade vården inom det som heter kriminalvården och finns det egentligen en kriminalvård ur rent vetenskaplig mening? Vart är i så fall bevisen på att vi har en kriminalvård rent vetenskapligt?

Martin Grann som uppbär titeln av så kallad forskningschef för kriminalvården kanske kan gestalta lite av sinnebilden på den ovetenskaplighet som grasserar mellan väggarna i ett föråldrat tänkande, vilket vidareutbildar kriminaliteten i bland annat kumla universitetet och högskolorna i Hall. Där den kriminella identiteten förstärks och de intagna lär sig nya brott av varandra till en dygnskostnad av runt 1000 kronor per intagen och dag. En kriminalvård som ständigt är på gång med nya utvecklingsplaner vilka tenderar att leva sitt speciella liv, men vad händer egentligen i det långa loppet…

Hur har vi egentligen det med forskningschefens vetenskaplighet och vetenskapliga förhållningssätt? Låt oss se vad han vet om neuropsykiatriska funktionshinder.

Från Sundsvalls tidningen

Han är inte så förtjust i bokstavsdiagnoserna som ADHD/DAMP. ” — De
är rejält övervärderade och det finns egentligen väldigt lite forskning på
området. Jag vill nte förringa professor Gillbergs forskning, men jag tycker
ändå att det ändå handlar om en slags modediagnos. Och enligt svensk lag har
man inte rätt att få vård om man har begått ett grovt brott och har
diagnosen ADHD/DAMP, säger han.”

Ser man på det verkar inte finnas ett så djupt vetenskapligt förhållningssätt till en diagnos han har en hel del att göra med, kanske detta kan vara en del av förklaringen till att man inom den så kallade kriminalvården under så många år haft så oerhört svårt att ta till sig vetenskapliga resultat som visar kreativa resultat utanför det bombastiska bunkertänkandets alla instängda fraser. Ingen vågar riktigt ifrågasätta den gedigna sörjans monumentala förtjockning. Men vad händer om någon gör det?

Vad händer när kriminalvården ser en spegel?
Framöver kommer vi att berätta lite lätt om hur kriminalvårdsverket slösar bort pengar och inte sällan är kontraproduktiva. Samt hur den ovetenskapliga kriminalvården reagerar när den får en lätt spegling. Lite psykografisk socialmetrik kanske kan kittla den lilla nerven. Går det att uläsa något av det genom att scanna delar av kriminalvårdens interna mailtrafik? OBS alltså inte läsa mailtraffiken bara ta ut lite ”psykografiska sociogram” för att fånga delar av en tankestrukturell modus operandi.

Att kriminalvården inte klarar kritik förmodar vi oss veta, annars skulle den kanske inte sett ut som den gör, men klarar kriminalvården en lätt spegling utan att gå i taket? Eller blir det en orgie av fullständigt osakliga angrepp som sprutar ur käften på vettlösa kriminalvårdsbyråkrater när deras självpåtagna gloria möter verkligheten.

Låt oss se!