Mellan 1999 och 2006 pågick vad som i bästa fall kan kallas en debatt. De var rejält med kvasiintellektuella som allehanda känslomässiga argument, tjuvnyp och stora delar av registret med rackarspel för att förta den andra partens trovärdighet vilket ledde fram till en rad rättsliga kakofonier som pågått i vårt lilla rike men lämnat långa ekon jorden över. Mycket har handlat om diagnoserna DAMP och ADHD, men man kan väl ibland ana att det kan handla om något större med tanke på den frenesi som kombattanterna lägger vid sina argument och hur svartvit debatten verkar ha varit.

Våran Eva valde att svara till P-O att hon inte lyckades titta på SVT. Efter att ha fått lite pedagogisk handledning och hjälp så verkade dock problemen med att se dokumentärinslaget minska något och det gick bättre bättre för Eva, som aldrig tappade modet utan kämpade på godmodigt, trotts att den motsträviga tekniken som yvigt trilskades och de svårigheter som förelegat att ta del av den verklighet SVT presenterade.

Eva vet vad som är bäst för människor, så hon förstår säkert anledningen till att jag lägger in den text som svarar konkret på frågeställningen.

Eva Kärfve skriver till tidigare fråga:

Vad säger du Eva om den här tjejen i inslaget från Tvärsnytt? Är hon ett exempel på hur bra det också kan vara för en del människor att få sin problematik förklarad och också till viss del avhjälpt?

Se inslaget: Här eller. (OBS Originalinslaget borttaget från SvT, vi hänvisar i stället till ett liknande inlägg här)

Eller är hennes diagnos bara onödig och tecken på en kultursjuka enligt ditt sätt att vilja bokstavsdefiniera? Kanske kan det vara bra för dig att få lite hjälp med bilder från den konkreta verkligheten så slipper du fantisera för mycket, eller hur?