Etikettarkiv: dokumentär

Temple Grandin + Autism Puzzle Dokumentärer.

Börja i tid

Sitt normalt, tala normalt, var normal. När du åker hiss med NT’s Vad ska man säga? -Det finns ABSOLUT ingen anledning till panik! Eller bara -DU verkar normal. Den mer tankeväckande frågan -Hur normalt är det egentligen att vara normal kanske man ska vänta med tills förevisandet av den grafiska representationen av normalfördelningskurvan.

Wat betreft YouTube – Temple Grandin – Focus on Autism and Asperger’s Syndrome

Citaat

Wat betreft YouTube – Temple Grandin – Focus on Autism and Asperger’s Syndrome

Temple Grandin håller ett numera välkänt föredrag.

Var en ”misslyckad familj

Tv-program som handlade om familjer som lyckats få sitt autistiska barn att bli normal var det värsta jag visste. De bevisade bara att min familj hade misslyckats, för lillebror blev ju aldrig bättre. Han krävde ständig uppsikt. Vi fick ha lås på frysen och spisen, hallspegeln och väggklockan surrades fast. Han rymde ofta, och då sprang han bara rakt fram, helt orädd för bilar. Det gällde att alltid hålla ytterdörrar låsta. Måltiderna var som en cirkus. Hemma hade vi inga plastsaker med normal form eftersom Tomas hade en fix idé om att kasta in saker i ugnen och grilla dem.

The Autism Puzzle

Forty years ago autism was a highly obscure disorder which was thought to affect only four to five children in every 10,000, but now some British teachers are claiming to see it in one in every 86 children. What’s happened? Is there an epidemic of autism, and what’s causing it? Is there any connection to MMR? Or is it that awareness has grown and the definition of autism changed over the 60 years since the term was first coined?

Filmmaker Saskia Baron has unique insights into autism. Her older brother, Timothy, is profoundly autistic. When he was diagnosed in 1961, his parents found that there was no education available for children with autism their fate was mental handicap hospitals and sedation.

Dagens NT Quiss:

Är påståendena nedan korrekta om NT?

(1) Grandiosa vanföreställningar om ensamexisterande värdsnav för alltet, allt som avviker från min konstruktionsgrund är onormalt

(2) extrema eller onormala puttinuttande och indirekta vägar för pseudokommunikation, enligt påfallende stereotypt grundmönster.

(3) Sjukligt behov av att ständigt imitera andras minspel som nickedockor i en plåtfabrik. hej och hej då! vi ses snart igen. God dag, god morgon, jamen hej! -hejdå, vi ses snart igen!!!

(4)Bra svar?
-JA MEN HEJ ÄR DU HÄR?
-jo det finns tecken som tyder på det va?

(5) brutto nedsatt förmåga till inbördes vänskap utan att förtala den tredje parten. dvs den indirekta kommunikationen igen! Och det där ständigt besatta intresset för att umgås med andra liknande NT’s under extremt stela och likriktade sociala former.

Betyder en onaturligt stel och kulturprogrammerad hållning i ett socialt sammanhang att allt är naturligt för en NT?

Tourette dokumentär

Dokumentärfilm om Tourette’s syndrom
En del kanske tror att en person med Tourette’s syndrom bara är någon som går runt och svär eller säger ord som du och andra bestämt är snuskiga tvärtemot rimlig logik i rent språklig mening, men är det verkligen så? Se filmen och berätta för oss.
Tourette’s syndrom och ADHD förekommer ibland tillsammans.  Normativet och  besatthetens historia går säkert ofta hand i hand och många kanske ska fråga sig vad som orsakat vad. vad i hela jävla helvete kan vara mera besatt än den tidsanda som pressar alla i sin form och sedan kallar de som inte ryms i tvångströjan för stereotypa eller besatta? Däremot så lockas många så normala av just det språket, mest givetvis för att komma och säga fy bubblans så snuskigt! Och  lik förbannat så kommer flugorna, men du, jag du är ju annorlunda, såklart. Ja, det är just det jag menar, det är också just det som förenar. För innerst inne i dig själv är du jag, men språkets välbehag ser det från en annan kaj. Så drag dig i kajutan för här kommer min TUTA
Norsk TV 2 om Tourettes syndrom.

 

Fnysa åt nys i det förkylda språket
Dokumentären nedan visar ett annat ansikte av Tourette’s syndrom. Mad but glad kommer vi att visa här på bloggen en mycket kort tid så passa på att titta nu din tvångsmässiga och snåla jävel. Vad en del personer med Tourette gör är att slå ned på det socialt svartvita klaviaturen, så ta de piano och relaxa lite va. Nu tangerar vi verkligheten. Nedan har vi citerar en del journalisthorors språk: tänk så befriande att kunna skriva en massa snusk och sedan skylla på en annan grupp…

Vad skriver pressen om Tourettes syndrom?

4 timmar att dusha. Jag har hmmmat en råtta. And he’s got tourettes Fuck off. Det faktum att Tova tackade sippan det var ju för att den serien byggde på den och då var det okej. Det är ett slags intellektuell tourettes som jag upplever som rätt grabbig, och jag har svårt att bestämma mig för om jag tycker att det är charmerande eller påfrestande. Inga fiskögon.

Många tror att uttrycken nedan är snuskiga!
Men vad som är snuskigt är i grund och botten något som vi själva bestämmer så varför tror du egentligen det är viktigt för den verkligt snuskiga människans förljugna språk att uppfinna och sätta dekalerna snuskigt på något som inte är det? För vilka människor och strömningar i samhället är det egentligen viktigast att ha något som är snuskigt? Vad och vem tjänar på de kulturella tabunas lilla hage av icke snuskig rättrådighet?

Visa nu dina fördömmande sidor så att alla andra blir snuskiga
Då kanske du själv också någon dag kan inse vad som skapar det påstådda sn usket och vilken effekt språket försöker utöva på verkligheten som faktiskt inte kan vara annat än just naturlig. Så vad säger du om det din gamla gås? -HA! Där klämde jag allt på din kuk! Champagne till min fitta!

Tack för att du läste hit din gamla snorkuk. Det kanske kan hjälpa dig att ta dig själv på mindre blodigt allvar? Nu kan du få titta på filmen, för nu vet du att inget av det ovan behöver ha mycket med tourettes syndrom att göra, men kan iofs ha det precis som din familjs gamla vana att knulla med getter. Du tidelagsapokryf i teckenläsandets långsrandiga dyning. Du är oförskämd men döden är inte speciellt långsint. Så tugga varsamt din gröt. (OBS vi har tagit bort länkningen, vi ville inte länka vidare till Aftonpress snusket. )

Asperger’s Dokumentär här och nu

Dokumentär på Engelska om Asperger’s syndrom – autism: Asperger School make me normal. Se mera nedan.

Se även gårdagens dokumentär om Temple Grandin i kvinnan som tänker som en ko.
Documentary Asperger School make me normal

Roxanne is a typical teenage girl who is into music and clothes but struggles to make friends due to ”inappropriate” behavior and sudden violent attacks. Moreen lost his mother recently and is prone to bouts of frustration. Esther is alone and generally an outsider in her community, with a background of always being by herself. Roy obsessively talks about Eastenders and gets annoyed if his video collection has it’s labeling even slightly out of whack and is easily thrown by new things. All four of them are pupils at Spa School in London, a state school for pupils with autism. This documentary follows the four people and sees what ”normal” life means for them.

With the summer of 2005, came the return of Big Brother and another busload of terrible reality and celebrity programmes. Seeking refuge from these types of programmes I tuned into this documentary with no more than a vague knowledge of autism and finished watching it feeling moved, cheered and rather tearful. Suffice to say it was an eye opening film that I am very glad I saw. First of all, let me sort out the weak spots; the narration is flat and a bit annoying at times, Esther isn’t given a lot of screen time and the film doesn’t have any answers perhaps the latter is an unfair complaint but the others are fair if minor. However what the film does well is simply show what autism means for these four people.

It is too easy to look at autism and see it simply as people playing up, being loud, being rude or just being difficult û I have only known one person really well who I suspected of being autistic and he was mostly viewed as weird, difficult and rude. However, Spa School keeps stressing that it is their autism that makes them like this and the film is utterly convincing and moving in showing this. Each person is likable but yet ”different” and each makes for a compelling watch. Roy wants to be normal but his painful attempts to overcome himself are difficult and moving to watch he knows what he should feel but cannot. Moreen is the main focus, probably because he is the most outward child, talkative but prone to wild swinging emotionally. His story and his feelings are engaging and, although he appears outwardly very able, you do wonder how he will manage in the years to come. Esther serves well as a bookend to the other stories but she isn’t developed to let us understand her. For me Roxanne was the most moving of the four and the film shows her struggling and (physically) fighting herself to try and stop hurting others or just being rude to them; her final scene with her ”friend” is funny, moving and painful because she is so needing of love but yet so unable of stopping her bad side coming through.

For each of them the film has a positive ending but really it is only a matter of them showing that they will battle on but you do have to wonder how well they can do or how they can cope long-term. The lack of solutions will bother some viewers (it did me a bit) but this is not what the film is about it is about educating the viewer as to the daily, hourly meaning of autism to the sufferers. The normal is impossible, little things are difficult, some basic concepts just cannot be understood. It does this very well and is moving, enlightening and a very worthwhile way to spend an hour.

Läs dina egna tankar.

Från Asperger till Autism Svensk video

Mer video om Aspergers syndrom.

Tidigare inlägg dokumentärfilmer om Asperger s syndrom
Asperger shool make me normal

Om Aspergers syndrom i högskolan – universitetet och att hjälpe de neurotypiska att bryta det stereotypa tänkandet och kunna rehabilitera sin verklighetsuppfattning runt stereotypin att alla är konstruerade enligt samma enkelsidiga mall.

Kvinnan som tänker som en Ko – Autism Video
Lyfter indirekt fram de sociala aspekterna av att leva i den konforma neurotypins enkelsidighet och hur de neurotypiska doktorerna väldigt sällan förstår mångfald. Bland annat kan vi höra hur NT-världen föreslog att det skulle kunna vara en önskan om att ha en penis som skapade problemen, de s.k. freudianska penisavvundet. (ca 18 minuter i i filmen) vilket många säkert förstår inte alls ligger nära sanningen men kanske kan lära oss ett och annat om hur den neurotypiske tänker och ibland även känner.

Eva Kärfve svarar

Våran Eva valde att svara till P-O att hon inte lyckades titta på SVT. Efter att ha fått lite pedagogisk handledning och hjälp så verkade dock problemen med att se dokumentärinslaget minska något och det gick bättre bättre för Eva, som aldrig tappade modet utan kämpade på godmodigt, trotts att den motsträviga tekniken som yvigt trilskades och de svårigheter som förelegat att ta del av den verklighet SVT presenterade.

Eva vet vad som är bäst för människor, så hon förstår säkert anledningen till att jag lägger in den text som svarar konkret på frågeställningen.

Eva Kärfve skriver till tidigare fråga:

”Jag kan ju inte bedöma någon som jag sett några minuter på teve. Hennes
erfarenheter verkar förfärliga – med mobbning och sexuella övergrepp – och
jag förstår ärligt talat inte varför hennes”ADHD” skulle ha varit orsaken.
Är orsaken inte att hon haft elaka och illvilliga människor omkring sig? Och
skulle inte hjälpen ha satts in där istället?

Nej, jag tror inte att amfetamin är en ”hjälp” för att bli ”normal” eller
känna sig ”vuxen”. Att den här tjejen mår bra beror säkert till stor del på att
hon nu blir sedd och betraktad som en viktig människa som har något att berätta,
och att andra verkligen lyssnar på henne.

Därmed svarar jag så uppriktigt jag kan på dina frågor.

Vi tycker att det är glädjande att våran Eva nu kunnat ta till sig av skildringar från verkligheten via internet, det är alltid ett betryggande framsteg och vi är glada att kunna ha hjälpt till.

Som svar skulle jag vilja säga följande: En osjälvständig individ drabbas lättare av övergrepp, vilket är välbekant både hos människa och djur. Om nu Eva inte anser att diagnos eller medicinering efter diagnos var en bra metod att hjälpa kvinnan i inslaget så kanske Eva kan presentera en bättre med ett gediget underlag, det tycker vi nog alla skulle vara bra. Vart är din metod och bevisen för dess förträfflighet Eva?

Jag vill Ha fram dina forskningsresultat som bekräftar dina teser! För du sitter väl inte och fantiserar, med andra människors liv som insats?

Jag tror dock inte att någon förstår varför det dröjer så om det nu finns något bättre, för Eva menar väl ändå inte att kvinnan i inslaget skulle erbjudas något som inte hjälper lika bra? Menar Eva att en människa som redan gått igenom ett eller flera helveten ska testas i någon pilotverksamhet för obeprövade sociala tekniker? Eller experimentverkstad för socialpedagogiska simulationer med levande människor som testobjekt

Känn dig inte överdrivet besutten nu Eva utan försök komma igen med ett lite mera handfast värde för den utsatta, tyckte du att ditt svar blev för kort eller är missnöjd & purken av någon annan anledning så är du självfallet varmt välkommen att replikera härnedan. Eller varför inte sjung in svaret och ditt hjärtas röst till ackompanjemang av tangenternas knatter, det lämnar ett avtryck när man slår ned på de små tangenterna i det sociala brädet. Vi lär ju oss av varandra. Visa oss alla den gedigna styrkan i dina gåvor till den stackars utsatta delen av befolkningen.

Många hoppas måhända att du har rätt, så vad är det som hindrar dig från att bevisa det?

Människan vet ibland själv vad som är bra

Personligen tror jag att människor ibland vet vad som är bäst för dem själva utan att någon annan ska bestämma vad som är bäst för dem. De flesta tecken verkade ganska klart visa att allt gick åt rätt håll för Ewa-Lena i videoinslaget. Jag ser ingen anledning att tveka på hennes berättelse eller de mycket tydliga resultat som inslaget visar, även om jag liksom du som vanligt inte vet allt.

Jag tycker att Ewa-Lena i inslaget är värd den adekvata behandling hon nu verkar ha fått. Om andra inte vill unna Ewa-Lena den behandling som förändrat hennes liv till det bättre, tycker jag att vi måste fråga oss varför. Kanske Eva Kärfve också kan unna någon ett bättre liv någon dag fastän de inte exakt lyder hennes specifikationer av vad som är bäst för människan.

Mitt huvud är en torktumlare, som torrent

Nu behöver du inte ladda med videon längre då den finns på ADHD Center på youtube

så här skriver reboot på piratebay:

SVT Dokumentär SVT1 tor 4 sep 2008Mitt huvud är en torktumlare

DOKUMENTÄR Hur är det att leva med ADHD och hur möter samhället detta? Bandyspelare Per Fosshaug och journalisten Annika Sundbaum-Melin m.fl. berättar.URL:
_________________________________________________________________Series SVT DokumentärGenre DokumentärOrig.
Air Date 08/09/04
Streamrip
080904torktumlare.wmvWindows Media Video430MB (450915352 bytes)00:59:44640 x 360Audio: Windows Media Audio 48000Hz stereo 64Kbps [Raw Audio 0]Video: Windows Media Video 9 640×360 25.00fps 736Kbps [Raw Video 1]¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯«reboot»

Vill du se hela videon på våran nationella monopol-TV går det bra i några dagar till, eller tills Monopol-TV tar bort den, vilket de brukar göra lite godtyckligt. Här hos ADHD Center kan du se hela versionen

Man blir blind av Onani

Den mest farliga verksamheten en människa kan ägna sig åt är den tankestrukturella onanin. Att bara tillfredställa sig själv med den bild som mest tillfredställer ens egna behag utan att se den omständighet som faktist råkar kallas verkligheten.

OK SVT dokumentär i dagarna – En torktumlare i huvudet. VA!! SVT kan dokumentera verkligheten också – det var på tiden! Kanske är det slut på onanerandet i socialpsykologiska fjanterier vilka bara leder till att personer med behov inte får en rimlig behandling. ADHD har varit extra utsatt för dessa socialonanistiska fjanterier där åsikter skall vara värda mer än andra personers hälsa. Jag är måttligt imponerad av hur barock hänsynslösheten kan bli i alla sina nya ansikten.

Min åsikt skall hindra andras hälsa!

Hur sjukt låter det inte, men samtidigt måste vi alla inse att alla som behöver vård för sin ADHD inte har fått det trotts att behandlingsmetodiken har ett stort vetenskapligt stöd. Så va fan beror det på att människor inte får en rimlig chans till en bättre hälsa? Tja, jag kan inte se något annat än det socialonanistiska fjantereriet, kan du? Man runkar av sin sanning och sin bild av verkligheten på en värnlös grupp, tack så mycket. Skönt att SVT börjar närma sig verkligheten och kan beskriva problematiken för en utsatt grupp – det var väl inte så svårt va?

Problemen kvarstår
När får alla vård? När ska fjanterierna sluta? Jag ska nog börja ägna mig mer åt att granska de personer som förvägrar sina medmänniskor rätten till hälsa via de vetenskapligt mest evidensbaserade metoderna. Vad i hela friden kan driva på ett sådant intresse.

Psykiatrins onani
Nu ska psykiatrin få mera pengar säger våran socialminister. Tja så bra då, du vet väl om att du lägger pengar i ett bottenlöst hål, skulle det inte vara bättre om psykiatrin skulle bli lite mera anknyten till verkligheten och inte bara träffar mellan två till tre patienter per psykiatriker och dag också? Men det kanske skulle vara alltför chokerande för våra gamla psykiatriska vanetänkare att gå med på en verklighetsnärmande förändring? Att komma närmare sina syften och lite sådan kanske skulle vara bra för psykiatrin eller vad tror ni?

SVD´s ledarblogg påstår att frågan ägs av kommunerna och landstingen och inte staten, är ni helt från vettet? frågan ägs av folkhälsan och dess nyttovärde per krona i egentlig mening och ni behöver inte spöka ut sanningen mer än så eller försöka pöka av er några pluskvamperfekt om äganderättan till en fråga som ni inte vet svaret på så varför försöker ni?

Kyparn kan jag få ett glas till med denna tröslösa pölsa av ordströssel där det skall låta bra men innehållet verkar betyda desto mindre. Hur kan någon annan äga en fråga som på djupet är vetenskaplig och mänsklig? När kommuner och lansting misslyckas får någon annan ta över, eller ska ledarbloggen ta över ansvaret?

Vilken liten söt mjukglass är det ni försöker strössla då käraste ledarbloggen? Varför strössla – Varför slickar ni inte av verkligheten på pricken, då rinner det väl lite bättre?

Hursomhelst hedersamt av våran socialminister att inse att mera resurser behövs, men det vore synnerligen aningslöst om han också inte samtidigt inser att psyukiatrin är ett bottenlöst hål som någon dag behöver angöra den verklighet där människor lever och dör. Men satsar man på rätt sätt om man inte ställer konkretiserande krav upp i dagen?

Hur graviterar den evidensmässigheten per nyttograd och krona för våra stackars psykiatriska vanetänkare? Lite vetenskaplighet mer kanske inte skulle skada? Den skulle kunna visa att pengarna bör satsas där de också gör mest nytta inte på psykiatrier som bara i snitt träffar 2 – 3 patienter per dag. Något vetenskapligare skulle i mitt tycke vara att neurologervilka i högre grad förefaller ha en vetenskaplig skolning tar över vissa behandlingsdicipliner.

Satsningarna i all ära men utan en rimlig kravbild så flummar säkert våran psykiatriska expertis bort pengarna på omorganiseringar och nymodernistiska gruppmöten och allt annat som inte kommer patienterna tillgodo. Tittar man bara lite i backspegeln kan vi se hur den freudianska onanismen skapat allt annat än en drömvärld för de behövande.

En torktumlare i huvudet. (om ADHD)

Fötterna är blöta på barfotabarnet och det skvätter i pölarna, det går undan och många hänger inte med, på gott och ont.
(Missade du dokumentären på tv1 igår kan du se hela här.)
Blev ganska överraskad av gårdagens dokumentär om ADHD, varken tråkig, seg eller svartmålande, inga konspirationsteorier, utan tvärtom skildrade delar av det stora spektrum som människorna med ADHD faktiskt är. Om nu huvudet är en torktumlare för att fötterna ligger i blöt, vem har då rätten att förhindra barfotabarnen lite fast mark under fötterna, det är den frågan jag ställer mig.
Trotts att problemet rent vetenskapligt varit känt under mycket lång tid och är bland de absolut mest välforskade i det neuropsykiatriska fältet, så har alla Svenskar fortfarande inte fått hjälp.

Varför?
Sannolikt skulle det vara en besparing för staten om alla kunde ha den mänskliga rättigheten att få en rimlig och adekvat vård. Varför är det inte så? Varför har så många blundat så hårt så länge? I Göteborg finns det fortfarande gott om personer som inte alls fått någon hjälp trotts psykiatrins helt verklighetsfrämmande planer och vackra ord. Det är ett hån, kan det någonsin vara annat än ett hån.
Tidningen Dagen skriver om att Göran Hägglund lovat extra miljarder till de landsting som sköter sig. Jag undrar lite försynt hur skötsamt det är att fortfarande ha patienter som efter över 10 år inte fått någon behandling. I DN skriver Göran själv på debattsidan att flera landsting har en oacceptabel väntetid och jag kan inte annat än att hålla med.

Ansvarstagande?
Vad säger du Johan Assarsson högste ansvarige tjänsteman på Vgregion. Vad säger du om att ta lite ansvar någon dag, eller räcker inte din månadslön till för en sådan petitess, för 130,000 kronor i månaden verkar du ju ha råd att köpa några torktumlare eller?

Lars-Olof Rönnqvist, hälso och sjukvårdsdirektör i Göteborg, såg du dokumentären eller blundar du lika hårt som vanligt? NI fick väl ett förslag i förra veckan om att dokumentera vad bristen på ert ansvarstagande leder till i praktisk mening, men svaret lyser fortfarande med sin frånvaro. Blir det litet för kinkigt för våra direktörer om ni måste ta ansvar för en situation som påtalats av flera de senaste årtiondet?

Hur kan man lyckats att missa den verklighet som så många människor lever i och en del dör i?
Leter du efter filmen en torktumlare eller annat fakta/dokumentär material om ADHD så finner du en hel del på våra sidor om ADHD, litteratur böcker och film & video.