Journalistiskt hedersstipendie
Anders vann 300 meter kubb redan som 6-åring och har nu skrivit uppsatsen till stöd för journalister. Man behöver inte alls alltid ha hjärnskador för att bli journalist. Anders håller med professor Gwerzulky om att teorierna om att hjärnskador automatiskt kvalificerar som inträdesbiljet till journalisthögskolan förefaller aningens överdrivna och vill därför vara med och hjälpa journalister mot den stigmatisering som kan uppstå om de trotts sitt handikapp visar har en yta som verkar normal. “Vill ölpa jonnalistä” säger han och äter 2 mariekex.

Verkligheten långt värre än rubriken
Till och med Socialstyrelsen låtsas vara vakna nu och påstår sig i en rapport ha insett att Svensk sjukvård lider av allvarliga brister. Men ville man verkligen veta varför mäter man då inte hur många som dör och varför tystnaden kring det dödar?

Lågutbildade dör tre gånger oftare än högutbildade av behandlingsbara sjukdomar. Larmet kommer i en rapport till regeringen, som presenteras av socialstyrelsens generaldirektör Lars-Erik Holm på DN Debatt. Skriver:Exp.

Socialstyrelsen blundar tidigare blogginlägg.

fri fortsättning på debatt hos mymlan..

Det klädsamma sönderfallets skugga
Ärade publicistklubben, här ser ni lite navelskådande, innerst inne i den lilla mörka fläcken ser ni min alldeles egna kalsongludd. Är det inte en vacker liten skugga man måste ta till hårresande metoder för att komma till?

PÅ ungefär samma vis kan man inifrån den inavlade journalistiken också börja prata om sina egna etiska riktmärken när de i all egentlig mening sitter utanför yrket och åstadkoms genom att nå ut i genuin verklighetsbeskrivning, vilket är grunden. Men förstår man vad orden betyder? Ta bara den förbannade vårdgarantin som ett exempel många journalister skrivit om år efter år och fråga er:

Vad händer?
Mina damer och herrar nu har det hänt. En journalist har (iofs självvalt, frivilligt och på prov) besökt den verklighet många lever uti och gjort ett reportage därifrån. Givetvis gör man ett stort spektakel av att ha lyckats besöka verkligheten och skildra den för såpass ovanligt är det.

Inga hallucinationer?
Annars ägnar man sig ofta åt sådant som att kommentera vårdgarantin som inte finns och aldrig har funnits, eller att helt enkelt bara beskriva de människor man anser som mer värda än andra människor, för det är väl vad journalistik egentligen handlar om? Den som är bara lite intresserad av statistik eller rent matematiska mätmetoder kan också ganska snabbt få ett någorlunda grepp om vilka människor som är värda mer än andra i det journalistiska kastsystemet. Dock vill journalistjaget gärna inbilla sig att det har ett osjälviskt och opartiskt mål och mycket annat strunt, det är också det faktumet som skapar samt hjälper till att underhålla den fundamentala förljugenheten i pressens svartvita beskrivningsgrunder.

Varför skriva om något som inte finns och aldrig har funnits?
DN skriver i dag om en förbättrad vårdgaranti. Den självklara enda och uppenbara frågan är hur kan man förbättra något som inte finns, det är liksom att börja i fel ände och så kommer det alltid att vara såtillvida journalismen och det förljugna språkbruket inte uppfinner nya naturlagar, exakt hur jävla svårt kan det vara att fatta?

Klocktornet och Övermänniskan med

Som vi alla vet har alla människor lika värde
-det är ju därför vi alla har samma lön och samma förmåner överallt.

-Massmedia aldrig bedömmer den enes lidande ständigt värda mer än den andres

-vi möts av samma förutsättningslöshet oavsett kön läggning, mentala eller fysiska attribut

-Jag betyder lika mycket för dig som din mamma.

-Är lika inför lagen. Tex Majestätsbrott.