Alla inlägg av p-o

ADHD och ADD är fortsättningen på ADHD uppmärksammas koncentrerat och jag har fått hänga med av bara farten.

Kronologiskt Färdigpissat nu?

Kunskap förändrar

Hasse Kron berättar öppet om sina problem, det krävs en stor styrka bara för det. Är problemen mycket allvarliga så blir det inte lättare, men just att någon ställer sig upp och berättar om hur det är och har varit under de mörkaste stunderna är guld värt. Det vittnesmålen kommer att göra skillnad. Göteborgaren Hasse är i Trelleborg och föreläser om sitt liv och sina erfarenheter på ett möte som den lokala Attentionföreningen ordnat, Trelleborgs allehanda är där och skriver reportage:

Efter 35 års drogmissbruk, våld och ett liv i misär fick Hasse Kron diagnosen grav ADHD. Han fick hjälp och kunde ta sig bort från sitt gamla liv.

Förvandlingens öga

Kan det bli så mycket tydligare? Hur en gammal våldsam kåkfarare blivit som förbytt och ordat till sitt liv. Hasse kanske är ett extremt tydligt exempel på en mycket grov adhd fått allvarliga följder som har ordnat till sig tack vare diagnos medicinering och annat stöd, men vilken rätt har någon att hindra honom från att få hjälp egentligen? Varför får inte alla som behöver det en adekvat vård? Vilka är det egentligen som pissat på hans och många andras möjligheter att få ett rimligt liv och vad har denna nonchalans kostat? Vem är det som tar sig rätten att pissa på de som behöver hjälp och varför?
-Är det någon av adhdförnekarna som vill ta en paneldebatt eller passar det alltid bättre att pissa ur ett abstrakt överläge, där ni undslipper allt konkret ansvar? Kan ni ens föreställa er vidden av den längsta resan?
Hasse Kron medverkar också med i den eminenta: Mitt huvud är en torktumlare. Bra jobbat Hasse, lycka till.

The history of British Pediatrics: Sir George Frederick Still


Sir George Frederick Still (1868-1941) The father of British pediatrics.

Sir George Frederick Still (1868-1941) the father of British pediatrics. He was born in Highbury, England, and attended medical school at Cambridge University. His father died when he was 17 years of age, causing a dramatic change in the family economy. However, he had proved such gifts as a pupil of Merchant Taylors, that he received a scholarship enabling him to study at Caius College, Cambridge, where he received several awards and new scholarships.


At graduation, Cambridge

He was the first who described a form of juvenile idiopathic arthritis which bears his name Still’s disease. He was also the one of the absolutley first to initially describe the symptoms of ADHD (attention deficit hyperactivity disorder). A Few other medical terms after Sir George Still’s names is: Still’s murmur and Still’s rash. During most of his adult life George’s hobby was to read the antique works in their original languages. He was fluent in Greek, Latin, Hebrew and Arabic. His choice of profession, however, was medicine. His first salary at GOSH was only £20 a year (1894), and he had no private income, so Still’s early days at the hospital were spent in considerable poverty.

Sir Still gave his life to paediatrics. He wrote prolifically on childhood diseases and was secretary to the Children’s Clinical Club. Professor Still´s life was dedicated to improve the life chances of sick children, and especially to the patients at Great Ormond Street. Maybe just a look at his poetry can get us a glimpse of his thoughts. He wrote this poem in commemoration of his bellowed mother, Emma Andrew:

Years have gone since that sweet presence
And her ”boy” is old and grey,
But I hear my mother calling,
I am yet a child at play,
And my Mother has my heart-love,
And it seems but yesterday.


The same year he died, 1941, he published a volume of poems titled “Childhood and other poems”. These verses from this collection prove the importance of children to him, sick or healthy:

For my garden is the garden of children
Cometh naught there but golden hours,
for the children are its joy and its sunshine,
and they are its heaven sent flowers.


George Frederick Still as a child

Links to Part 1 in the history of ADHD: Alexander Crichton

Links to part 2 in the history of ADHD Sir George Frederick Still

BBC: Great Ormond Street’s Victorian patients

The history of GOSH, Great Ormond Street.

1989 Diana, Princess of Wales, becomes President of the Hospital
1991 Diana, Princess of Wales, laid the foundation stone for the new hospital building
1994 The Variety Club Building opened, funded by the Wishing Well Appeal
1997 The Princess of Wales’ final official visit on the hospital’s 145th birthday to open the Renal Unit
2001 Gene therapy lab opens, and clinical trials of gene therapy begin at GOSH
2002 150th Anniversary

Svensk

ADHD historia Del 1 Alexander Crichton

ADHD historia Del 2 Alexander Crichton

ADHD historia Del 3 Sir George Frederick Still

ADHD historia Del 4 Charles Bradley 1937 – Benzedrine

Wikipedia Svenska: Sir Gerorge Frederick Still

Sir George Frederick Still, Sittin’ On The Dock of the Bay

Meander in time

.

Copyright by the author, all rights reserved.

Socialstyrelsen inser det katastrofala?

Nu verkar till och med Socialstyrelsen reagerat på kvacksalveriet som möter barn med adhd i vissa regioner, men de lär ju inte få veta mer så länge de inte gör några Nationella kvalitetsmätningar för alla åldersgrupper och samkör det statistiska utfallet, men vågar de verkligen titta?). Socialstyrelsen har varit i Solna på BUP där och konstaterar följande:

De aktuella barnen har ADHD och autismtillstånd, och dokumentationen av den behandling barnen fått är, om den överhuvudtaget finns, så dålig att det blir svårt för andra bedömare att förstå vad som har gjorts och vilken vård barnen fått, skriver Socialstyrelsen.

Som vanligt alltså, vården verkar inte veta vad de gjort än mindre är det dokumenterat. Men behandlingspersonalen har väl ändå utbildning?

När det gäller de anställdas kompetens är kritiken om möjlig ännu hårdare. De olika utredningsteamen inom BUP har, enligt granskningen, svårt att samarbeta och verkar heller inte respektera vad kollegorna kommit fram till.

Behandling har getts utan vetenskapligt stöd, svar mellan olika parter har dröjt i månader, i något fall handlar det om år, och rent allmänt råder närmast kaotiska rutiner vid BUP i Solna, framgår av Socialstyrelsens granskning.

Det har till och med hänt att anställda utan medicinsk utbildning bestämt att det inte är aktuellt med medicinering och att vårdpersonalen agerat rakt emot vad den ansvarige läkaren bestämt, och patientsäkerheten har äventyrats vid mer än ett tillfälle.

Om någon tror att detta är något vi hittat på så välkommen att höra nyheten på Sveriges Radio. Tänk om Socialstyrelsen vågar sig på att göra en nationell mätning av kvaliteten för personer i de här grupperna, problemen finns inte bara i Solna så mycket törs jag säga. Men det är väl tryggare att blunda för att slippa behöva se det helvete, som möter människor landet över?
Året är 2008 och hade vi någon intresseförening värd namnet så hade man gjort något annat än en liten intetsägande barometer. Vanvården började knappast igår, är det någon som tror det?
.
Exakt hur många varianter ska vi behöva se på detta tema eller detta? Socialstyrelsen verkar brista signifikant i sitt tillsynsansvar för delar av vården, vem har underlag att kunna dra en annan slutsats? Varför görs inte en större nationell översyn av samtliga vårdinsatser när det gäller gruppen: Personer med ADHD? Vågar Socialstyrelsen inte ens inse de stora bristerna och dess konsekvenser för alla.

ADHD historik Del 3: Sir George Frederick Still


Sir George Frederick Still (1868-1941) Den Brittiska pediatrikens fader.

Englands förste professor i barnmedicin presenterade den 4, 6 och 11 Mars 1902 sina sedermera berömda föreläsningar för the Royal College of Physicians in London, under namnet “Goulstonian lectures” som handlade om ‘some abnormal psychical conditions in children’, Föreläsningarna publicerades samma år i the Lancet. Han beskrev 43 barn som hade mycket allvarliga problem med att upprätthålla en kontinuerlig uppmärksamhet, att disciplinera sig själva och att inte bli ständigt överemotionella, aggressiva eller passionerat upptagna med något för situationen olämpligt.


Still skrev: “I would point out that a notable feature in many of these cases of moral defect without general impairment of intellect is a quite abnormal incapacity for sustained attention.” Alltså ett problem som verkade utgå från barnens oförmåga att styra energin i sin egna uppmärksamhet, trotts att barnen i övrigt hade välfungerande intellekt
Och drog slutsatsen att:“there is a defect of moral consciousness which cannot be accounted for by any fault of environment” När Still talade om moralkontroll vilket var dåtidens begrepp grundat i läror från William James så refererade han snarare till den tidigares begreppsanvändning. Still avsåg med moralkontroll egentligen:“the control of action in conformity with the idea of the good of all” Alltså förmågan att agera för allas bästa.


”Another boy, aged 6 years, with marked moral defect was unable to keep his attention even to a game for more than a very short time, and as might be expected, the failure of attention was very noticeable at school, with the result that in some cases the child was backward in school attainments, although in manner and ordinary conversation he appeared as bright and intelligent as any child could be. These considerations on the nature of the defect may appear to speculative to have any practical value, but I venture to think that they have some basis in clinical fact, and my reason for bringing them forward in this connexion is to emphasise the possibility that other morbid conditions beside defect of moral consciousness may be responsible for defect of moral control.”

George Frederick Still beskrev självfallet inte adhd enligt dagens terminologi men många historiker inom fältet anser att de beskrivna barnens svårigheter sannolikt skulle betraktas som adhd i dag med den samsjuklighet som ofta följer med.

References:
Alexander Crichton : An inquiry into the nature and origin of mental derangement : comprehending a concise system of the physiology and pathology of the human mind and a history of the passions and their e?ects. 1798.

Some abnormal psychical conditions in children: the Goulstonian lectures”. The Lancet’, 1902;1:1008-1012

Russell A. Barkley: The Relevance of the Still Lectures to Attention Deficit Hyperactivity Disorder A Commentary. 2006; 10; 137 J Atten Disord.

George F. Still Some Abnormal Psychical Conditions in Children: Excerpts From Three Lectures 2006; 10; 126 J Atten Disord.

Palmer, E. D., and Finger, S. 2001. An early description of ADHD(Inattention Subtype): Dr. Alexander Crichton and the ”MentalRestlessness” (1798). Child Psychology and Psychiatry Reviews, 6, 66-73.

Ett stort tack till

Ph.D. Russell Barkley för reflektioner och material.

Samt ett stort tack till Professor Stan Finger vid Washington universitetet i St Louis, för kloka och välgenomarbetade artiklar med exemplariska hänvisningar.Det känns tryggt att skriva till en av världens mest kunniga professorer inom neurovetenskaplig historik sent en fredagskväll och en kvart senare få svar från en professor som skriver Cheers och verkar allmänt glad samtidigt som han lämnar distinkta hänvisningar och snabbt erbjuder sig att skicka behövda referenser.

Snacka om bedårande skönt avslappnad kunnighet, med en djup kärlek till kallet. Hatten av, även bocken bugar.

ADHD historik på Svenska

ADHD historia Del 1 Alexander Crichton

ADHD historia Del 2 Alexander Crichton

ADHD historia Del 3 Sir George Frederick Still

ADHD historia Del 4 Charles Bradley 1937 – Benzedrine

English

Links to Part 1 in the history of ADHD: Alexander Crichton
Links to part 2 in the history of ADHD Sir George Frederick Still

Gerorge Still som barn

The history of ADHD 1902, Sir George Frederick Still


Sir George Frederick Still (1868-1941) The father of British pediatrics.

England’s first professor in child medicine presented on 4th, 6th and 11th March 1902 a series of three lectures to the Royal College of Physicians in London, under the name “Goulstonian lectures” on ‘some abnormal psychical conditions in children’, which were published later the same year in the Lancet. He described 43 children who had serious problems with sustained attention and self-regulation, who were often aggressive, defiant, resistant to discipline, excessively emotional or passionate, who showed little inhibitory volition, had serious problems with sustained attention and could not learn from the consequences of their actions; though their intellect was normal.

He wrote “I would point out that a notable feature in many of these cases of moral defect without general impairment of intellect is a quite abnormal incapacity for sustained attention.

He concluded:“there is a defect of moral consciousness which cannot be accounted for by any fault of environment” When Still was talking about Moral Control, he was referring to it as William James had did before him, but to Still, the moral control of behavior meant “the control of action in conformity with the idea of the good of all”


”Another boy, aged 6 years, with marked moral defect was unable to keep his attention even to a game for more than a very short time, and as might be expected, the failure of attention was very noticeable at school, with the result that in some cases the child was backward in school attainments, although in manner and ordinary conversation he appeared as bright and intelligent as any child could be. These considerations on the nature of the defect may appear to speculative to have any practical value, but I venture to think that they have some basis in clinical fact, and my reason for bringing them forward in this connexion is to emphasise the possibility that other morbid conditions beside defect of moral consciousness may be responsible for defect of moral control.”


George Still certainly did not use the current terminology for this disorder, but many historians of ADHD have inferred that the children he described in his series of three published lectures to the Royal College of Physicians would likely have qualified for the current disorder of ADHD combined type, among other disorders.

George Still as child

The History of British Pediatrics.

George F Still

References:
Alexander Crichton : An inquiry into the nature and origin of mental derangement : comprehending a concise system of the physiology and pathology of the human mind and a history of the passions and their e?ects. 1798.

Some abnormal psychical conditions in children: the Goulstonian lectures”. The Lancet’, 1902;1:1008-1012

Russell A. Barkley: The Relevance of the Still Lectures to Attention Deficit Hyperactivity Disorder A Commentary. 2006; 10; 137 J Atten Disord.

George F. Still Some Abnormal Psychical Conditions in Children: Excerpts From Three Lectures 2006; 10; 126 J Atten Disord.

Palmer, E. D., and Finger, S. 2001. An early description of ADHD(Inattention Subtype): Dr. Alexander Crichton and the ”MentalRestlessness” (1798). Child Psychology and Psychiatry Reviews, 6, 66-73.

Many Thanks to:
Dr. Russell Barkley for material and kind advice.
Stanley Finger at Washington university in St Louis.

Links to Part 1 in the history of ADHD: Alexander Crichton

Links to part 2 in the history of ADHD Sir George Frederick Still

Swedish

ADHD historia Del 1 Alexander Crichton

ADHD historia Del 2 Alexander Crichton

ADHD historia Del 3 Sir George Frederick Still

ADHD historia Del 4 Charles Bradley 1937 – Benzedrine

Copyright by the author, all rights reserved.

English: The History of ADHD: 1798, Alexander Crichton

Part 1 of the ADHD history
The earliest well documented description of ADHD and ADD

In 1798, a Scottish-born physician and author, Sir Alexander Crichton (1763-1856), described what seems to be a similar mental state much like the inattentive subtype of ADHD, in his book: An inquiry into the nature and origin of mental derangement: comprehending a concise system of the physiology and pathology of the human mind and a history of the passions and their efects. In the chapter ”Attention”, Crichton described a ”mental restlessness”.

The book

“The incapacity of attending with a necessary degree of constancy to any one object, almost always arises from an unnatural or morbid sensibility of the nerves, by which means this faculty is incessantly withdrawn from one impression to another. It may be either born with a person or it may be the effect of accidental diseases.
When born with a person it becomes evident at a very early period of life, and has a very bad effect, inasmuch as it renders him incapable of attending with constancy to any one object of education. But it seldom is in so great a degree as totally to impede all instruction; and what is very fortunate, it is generally diminished with age.” p. 271

Crichton further observed:

”In this disease of attention, if it can with propriety be called so, every impression seems to agitate the person, and gives him or her an unnatural degree of mental restlessness. People walking up and down the room, a slight noise, in the same, the mowing a, the shutting a door suddenly, a flight excess of heat or of cold, to much light or to little light, all destroy constant attention in such patients. Inasmuch as it is easily is exited by every impression.” p 272

Crichton’s noted: ‘they have a particular name for the state of their nerves, which is expressive enough of their feelings. They say they have the fidgets” p 272
Dr. Crichton suggested that these children needed special educational intervention and noted that it was obvious that they had a problem attending even how hard they did try.

”Every public teacher must have observed that there are many to whom the dryness and difficulties of the Latin and Greek grammars are so disgusting that neither the terrors of the rod, nor the indulgence of any kind intreaty can cause them to give their attention to them.” p. 278
Alexander Crichton was almost two centuries ahead of his time in his observations of what is now known as the Inattention subtype of ADHD. He wrote about the salient features of this disorder, including attentional problems, restlessness, early onset, and how it can affect schooling, without any of the moralism introduced by George Still and later authors of the subject.

Dr Crichton described all the essential features of the inattentive
subtype of attention deficit hyperactivity disorder which were almost entirely consistent with the criteria for the inattentive subtype as portrayed in DSM-IV (APA,2000) (Palmer & Finger, 2001).

References:

Alexander Crichton : An inquiry into the nature and origin of mental derangement : comprehending a concise system of the physiology and pathology of the human mind and a history of the passions and their e?ects. 1798.
Some abnormal psychical conditions in children: the Goulstonian lectures”. The Lancet’, 1902;1:1008-1012
Russell A. Barkley: The Relevance of the Still Lectures to Attention Deficit Hyperactivity Disorder A Commentary. 2006; 10; 137 J Atten Disord.
George F. Still Some Abnormal Psychical Conditions in Children: Excerpts From Three Lectures 2006; 10; 126 J Atten Disord.
Palmer, E. D., and Finger, S. 2001. An early description of ADHD(Inattention Subtype): Dr. Alexander Crichton and the ”MentalRestlessness” (1798). Child Psychology and Psychiatry Reviews, 6, 66-73.

Many Thanks to:

Professor Russell Barkley for material and kind advice.
Professor Stanley Finger; at Washington University in St. Louis.

Sir George Frederick Still in the history of ADHD

The History of British Pediatrics.

ADHD historik på Svenska

ADHD historia Del 1 Alexander Crichton

ADHD historia Del 2 Alexander Crichton

ADHD historia Del 3 Sir George Frederick Still

ADHD historia Del 4 Charles Bradley 1937 – Benzedrine

© All rights reserved by the author

ADHD historia del 2

Forts från del 1

Alexander Crichton

Alexander Crichton berörde i sin bok, svårigheten för personerna med den ’mentala rastlös heten’ att filtera bort intryck och hur överkänsliga personerna var för olika händelser som inte verkade påverka andra i alls samma omfattning.

Alexander Crighton lämnade också några porträtt av personer med den ”mentala rastlösheten” och lät patienterna själva beskriva tillståndet: – They say they have the fidgets.

 

Vi kan komma ihåg att på 1800-talet förekom det nästan inte alls att man talade om mentala problem från ett biologisk eller fysiologiskt perspektiv. Så ur den aspekten var Crichton något av en pionjär. Hans verk påvisar en slående likhet med dagens problembild ’the incapacity of attending with a necessary constancy to any one object ’ mental rest-lessness, or the ?dgets.

Oförmågan att kunna styra sin koncentration och upprätthålla dess kraft under en längre tidsperiod.

Alexander Crichton är därmed den förste personen vi känner till som så tydligt påvisat samma fenomen som vi kan se idag på en del barn och ungdomar som adhd. Nästa avsnitt om historiken kommer att förflytta sig en bit framåt i tiden till det nittionhundrade seklets början. Till ett England som till genomgått några grundläggande reformer sedan 1870 och nu stod redo att möta den nya tidens krav.

Ett kuriöst faktum är att den skarpsinniga Alexander Crichton fick Titanjärn uppkallat efter sig som Crichtonit.

 

ADHD historia på Svenska
ADHD historia Del 1 Alexander Crichton
ADHD historia Del 2 Alexander Crichton
ADHD historia Del 3 Sir George Frederick Still
ADHD historia Del 4 Charles Bradley 1937 – Benzedrine

The English history of ADHD
Links to Part 1 in the history of ADHD: Alexander Crichton
Links to part 2 in the history of ADHD Sir George Frederick Still

ADHD historia Del 1

 
 
 

ADHD genom historiens lopp

Tillstånd som liknar ADHD har nog funnits en ganska lång tid på den här planeten. Forskare har funnit tidigare hänvisningar till liknande tillstånd genom läkekonstens långa historia. Den kliniska termen ”ADHD” är däremot ganska ny och kommer antagligen att vidareutvecklas i takt med att man kan urskilja ytterligare undergrupper, varav någon kommer att borträknas från egentlig ADHD. De flesta skriftliga noteringar om fenomen liknande ADHD verkar komma innan och strax efter 1900-talets början vilket rent socialkulturellt kan vara intressant att notera.

George F Still brukar anges som den som mest tydligt beskrivit kännetecknen för det vi idag kallar ADHD och angränsande fenomenologi. Men det finns faktiskt några som gjort det före honom, de har i olika grader koncentrerat sig på olika aspekter av fenomenologin.

 

Alexander Crichton

Alexander Crichton

En Skotsk man född 1763 som blev medicine doktor i Holland 1785. Efter flera framgångsrika år i Europa flyttade Crichton till Ryssland och blev livläkare till Tsar Alexander den förste. Hans mest kända bok är egentligen tre böcker på över 700 sidor samlade I två volymer med det långa namnet:

“An inquiry into the nature and origin of mental derangement: comprehending a concise system of the physiology and pathology of the human mind and a history of the passions and their efects, “

 
Ett av kapitlen handlar om uppmärksamhet och dess sjukdomar, där beskrev Crichton Beskrev ett tillstånd enligt följande definitioner: “incapacity of attending with a necessary degree of constancy, to any object.”
 

 
Och tydliggjorde att all ouppmärksamhet inte var att betrakta som bra eller frisk utan kunde leda till betydande svårigheter i livet, även om alla till och från självfallet är ouppmärksamma då och då, mer eller mindre.
 
 
Crichton gick vidare in på problematikens konsekvenser samtidigt som han noterade att i många fall verkar personen född med svårigheten att rikta uppmärksamheten på ett område med en konstant kraft. De noggranna observationerna Crichton gjorde visade också att tillståndet ganska ofta verkade avklinga med åren.
 

Men Crichton nöjde sig inte bara med att konstatera de faktiska problemen han även föreslog lösningar genom att förändra skolväsendet för dessa ungdomar, så att även de skulle kunna ta del av skola, kunskaper och nå livskvalitet i det stora hela.
 

 
 
Latinet var träaktigt redan 1798 för personer med koncentrationsproblem som kanske kände sig mer terroriserade av grammatiken än upplyfta av dess semantiska böjveckseksem, när det samtidigt kliade i spring tån och hösten ömsint bankade daggen av gräset utanför. Crichton frågade sig varför skulle man gå i skolan och harva i så många år om man ändå inte kunde komma någonstans i kreativ mening. Och lämnar flera mycket tydliga tecken på det vi i dagligt tal kallar ADD, alltså den formen av ADHD som inte inrymmer hyperaktivitet.
 
 
Vad kan födas ur en sådan meningslöshet där man bara gång på gång slår näsan i väggen? Är det ens rimligt med en sådan mental diet för ett barn med mental rastlöshet och svårigheter att fokusera. När startmotorn att försöka förstå gång på gång slås på så återstår till slut inte mycket annat än en startmotor som inte längre kan eller vill.
 
 
 

Stort tack till
Ett stort tack till Dr. Russell Barkley för reflektioner och material. Samt ett stort tack till Professor Stan Finger vid Washington universitetet i St Louis, för kloka och väl genomarbetade artiklar med exemplariska hänvisningar.

Det känns tryggt att skriva till en av världens mest kunniga professorer inom neurovetenskaplig historik sent en fredagskväll och en kvart senare få svar från en professor som skriver Cheers och verkar allmänt glad samtidigt som han lämnar distinkta hänvisningar och snabbt erbjuder sig att skicka behövda referenser.

Snacka om bedårande skönt avslappnad kunnighet, med en djup kärlek till kallet. Hatten av, även bocken bugar.

ADHD historia Del 1 Alexander Crichton
ADHD historia Del 2 Alexander Crichton
ADHD historia Del 3 Sir George Frederick Still
ADHD historia Del 4 Charles Bradley 1937 – Benzedrine

English
Links to Part 1 in the history of ADHD: Alexander Crichton
Links to part 2 in the history of ADHD Sir George Frederick Still

 

Reflektioner


Den mentala ofokuserbarheten har länge nonchalerats

En del vill inte se den stora bilden. Många verkar veta vad som är bra för barnen, men vilka gör det i själva verket, verkade Crichton sätta ifråga. Vilket är nästan precis detsamma i dagens samhälle där många människor påstår sig veta exakt vad som är bra för barnen. Inte helt sällan bara f
ör att uppfattningen ger dem mer tillfredsställelse, medans barnen tar skada av när människor tillfredsställer sitt egna godtycke på bekostnad av deras utvecklingspotential.
 
 
Den sociala pedofilen
Vad skapar egentligen alla dessa ifrågasättanden och hur skulle man kunna definiera en social pedofili? Jag tycker själv att den som hindrar barnens utveckling eller förnekar osjälvständiga individer ett rimligt stöd bör ligga nära gränsområdet till vad som rent definitionsmässigt bör kallas social pedofili, vad tycker du? Det kanske är dags att på djupet verkligen definiera vad social pedofili egentligen är.
Ett förtryckande väsen som allt för länge fått stå outtalat i historiens mörka kulisser och därigenom godtyckligt kunnat påverka barnens hälsa och egentliga utvecklingspotential.
 
 
Skolan och barnen
Alla barn kanske inte gjorda för att sitta nedslagna i betongkubismens sakrala industrikyrkor vilket blir mycket tydligt när det gäller just de med extra mycket spring i bena eller svårt att fästa blicken i en onaturlig miljö som de är tvungna att sitta still i, oavlönade av annat än ett kantigt betyg någon gång per år som kanske dödar deras naturliga kärlek till inlärningens mål och mening.
En pedagogik relativt fulländat till att skapa avfällingar med en ganska välfödd terrorlusta mot det betongkonforma samhälle som gång på gång struntat i deras natur och källan till deras uttryck. De kanske blev tillbakavisade av den grandiosa normativiteten som kräver blind lydnad av ungarna, vilket sedan kom igen när barnen som vuxna inte lydde några regler alls. Vad tror du?
De är kanske inte bara motsträviga eller vill gå emot strömmen, de måhända söker vattnets källa, som sprittiga laxar ofta gör.

Salomo Salar

sim sala bim

Eva Kärfve vad säger du? (TV-inslag om ADD-ADHD)

Vad säger du Eva om den här tjejen i inslaget från Tvärsnytt? Är hon ett exempel på hur bra det också kan vara för en del människor att få sin problematik förklarad och också till viss del avhjälpt?

Se inslaget: Här eller. (OBS Originalinslaget borttaget från SvT, vi hänvisar i stället till ett liknande inlägg här)

Eller är hennes diagnos bara onödig och tecken på en kultursjuka enligt ditt sätt att vilja bokstavsdefiniera? Kanske kan det vara bra för dig att få lite hjälp med bilder från den konkreta verkligheten så slipper du fantisera för mycket, eller hur?

Det skulle också vara mycket bra om du hade vänligheten att klargöra exakt vilka som inte ska få den hjälpen och varför. Tycker du att den här tjejen i inslaget är värd den hjälp hon fick av diagnos, medicinering och den sammanvägda slutsats vi kan dra av resultaten? Att bara klaga är enkelt, kan du komma med något som är konkret och bättre så gör gärna det, men gör det nu.

TV-Inslaget berättar om diagnosen adhd och konsekvenserna av diagnostik i det här fallet. (inlägget borttaget av SvT  ) tar också upp lite runt konsekvenserna av att diagnosen dröjde så länge och varför. Kanske något att lära sig inför framtiden, alla ni som redan kan allt och vet allt om vad som är bäst för alla andra medmänniskor?

Vilken är den vidrigaste kultursjukdomen?
Någon skrev tidigare att just missunnsamheten är den värsta kultursjukdomen av dem alla. Alla vi andra kanske kan fundera på om det verkligen finns en kultursjukdom värre än missunnsamheten som inte unnar medmänniskorna ett bättre liv och en bättre hälsa, så att Eva i lugn och ro får svara på frågan hon just fick och slipper känna sig stressad av den frågan också.

Videos  om ADD och ADHD

Flickor och ADD

Historia

Hyperaktiv gravitation

Tidlös i historiens vingslag

Slottskogen Fågeldammen

I fågeldammen vid skottskogens rand. Där har tiden länge gått och pillat. Uvat, ruvat men ändå kånkat som en pråligt instängd å.

Lite längre neder ståtar dock folket att se, kung bore i säsongens tideräkning om man får krama och be, tankarnas snöboll om en mulning. De äro på spatseringsstråt till parkens kärna.

Men eljest lite längre fram kommen ock automobilen till våran socken.

De exercerar drivenheten i det rätta virkena, vid de öppna utrymmenas skank.
Mönster mönster, också ett fönster för vanan skåda.

Sitt rätt, tala rätt, gör det rätta i rättan tid.

Men redan då för de som inte kunde leva rätt fanns det vägar att gå. Men den karga marken hemmavid höll inte ens för att hänga upp repet. Inte heller kunde man försöka gräva ned sig, eller ens få loss ett tillhygge att få dåndimpen utav. Så stor varden maktlösheten inför den allsmäktiga urholkningen. Vi teg. två ord.

Vi gick. Så gjorde vi här och där vad är en personlighet utan minnet som bär.
Men också dessa mönster som nu ingen när. En vy vinter Landala blad.
flanerar som en fotgängare bör, nedåt Wasaplatsen och de bekanta nejderna.
Rågen språkar å vatte gå

Här ovan där

Men själva erfarelsen, uti känslans hvemod i gränderna runt snålblåstens ekande härad. Kunnen icke heller en afbildning återgifa. Stursken varden ekluten. Några meter bort stöp Emma, en annan dag en annan tid, men vi står på funtet av hennes oskrivna runa. Jag ids icke längre känna hennes väsen. Vill vi verkligen veta? Alnripan dödsröset förde
Wasaplatsen nästa, var god se upp för dörrarna.
G’ät mi före – förgätmigej

Och löses upp igen. och den tidlöshet som visar, att vi har intet. Men finns inte intet överallt? Så sådd och rotad


Aningslösa vattendrag sörplar sakta sin bävande dunst. Vadan är livet innan handelshusens konsumerings rotundor drogo in folket i köttfärsen med handen. Vad veten varuhusen om hur många såsom gått hädan sedan de senast låste ute befolkningen innan de på nytt slogo upp sina portar? Spåkets säd i hädangången

Ett utbud. En realisation. Men vad förstås.
Livet äro icket för evigt, men tråden tappar lätt tron. Vad är fingerborgskulturen för en sömntuta.
Digitalis lilla hjärtat
Många lyckliga hälsningar till dig Sten-Bertil, hur många sjömanslik ligger egentligen på botten och unknar vaggande i tidens gång, med öppna munnar som om de alla nynnade samma sång. Här liksom där under hela vår stratosfär. Överväldigade av sönderfallsslammets bortersta kantring och slutgiltiga inlemning i bottensörjan lossnar bit för bit från kropparna. Plötsligt faller underkäften av och Sten-Bertil drivs av strömmarna, bena dras baklänges och han överkäken fastnar i av bryggpålarna. Dråsar ned tids nog när vattenflödet bedarrat. nu föll en annan gammal husgrund Bertil på läppen. Han muttrar inget.

Att baklänges räfsa botten utan underkäke, uppfylld av hela sin omgivning, så späckad som bara en dränkt dröm kan bli. Sa du smak, då måste du väl veta vad  det är, innan du indexerar ramarna precis som en vilken indexerar alltets smak.

Överjaget och det underströmmande livet, önskar du? Hur vet man om man glömt allt?

 

tjipetir sakta droppar latex, kautschuk, å du följer efter till en ö

Nästan här vaknar en mus och ser sig om sniffande i gångarna. Underströmmarna outtalade varden, en till natt i Kattegatt. För en annan soldat vars båt nu äntligen rostat sönder. Giv akt på tider när det finns mer levande än döda.


Lätt och glättigt erfor jag en en ny nyans av trafikångest, förflyttningsmåsten inför sammanklubbnings tillbuden. De tunga godstågens dunkande utmed packhusplatsens bastanta bergväggar.

Ja just här har vanan sin krubba och nu är det dags för den outgrundliga ’hit men inte längre kan vi minnas’. ’Hit men inte längre’ räcker logiken.

-Vill du ha långa med röda blad eller kortkvistigt med mårdvassla? Jag tar en sådandär fura med mörka kvistar som tyst blickar ned. Jag tar den och tre älgfenor inför den årliga rantningen till kapsejarnas udde. Vi måste få ta ställning till nonsensen också. Eh.

in i språket råkas hågkomsterna av varovärdets meningsbyggnatsutbud, välförsupen i sina paket slår de omslagspappret och rosetten kring de säljande uttryckens fitta, men aldrig de som mäskar mindre men ändock sanning äro. Ingen vill riktigt riva kulisserna av att språket kan ifrågasätta sig självt. Vad kan du säga om ett fängelse som är allt du vet? kanske: det här är evigheten.

Ut på gatorna och se om vi kan finna den nya tidens giv eller åse några ragglande anorektiker som dräglarnde försöker slå i sin omgvining om huru ohejdandes mycket de konsumerade och huru oefterhärmligt födoämnet äro dem kärt. Visst älskar vi att döpa folk efter egenskap. Rymden är autist, vad säger det dig om tiden?

Tidens kvarnsten märglar dovt planktonvidden.

Å bare Sörple drömmar ur brunnarnas skog, här har du din park, allt blir nog som du vill tids nog. Skulor gören dock den erbarmligt herraväldeslösa än mer otyglade. Ve, dess omåtta! Odågor.

Jag har egentligen bara en enda fråga kvar: Vart finns alla modiga nynasistiska bögar som kräver sin konung tillbaka. -Sverige åt svenskarna, utvisa Silvia. Varför stammar deras logik så hätskt utmed förlängningslinjernas outtalade kalk. Ett rendes-vous för den nynazistiskt överrojalistiska bögfrossan tills påskmiddagen? Grundekot när de hyllar invandrarfamiljen. Eller är det meningen att syfteslinjerna skall halta hasa. Att just kunna göka stamledarens hök, skolen varda kärvänlig tankekräm för en högmodsdagerstudsig nassebög. Tills dess ställer vi vålnader i plåtskåpen och fördelar förskingringen av det som säljer. Utmed sälskinnen rinner svetten av de förtryckta gubblassen i kärringsamhället. Den som gnäller högst har det bäst. Stod som tatuerat i den övergödda nödens pansardank. Så du kan tro att tystnaden väser hårt utmed döva gränder.

Vyar från från Råttebäcken. Livet ett andetag djupt, ett hjärtslag brett. Fräter det er måhända i sinnet? Förgäten ni en historisk monsun. Oss bordellkunder emellan – ska vi inte sjunga en sång för alla våra sentimentala horor?

-För taxameterlyckan i tiden.

Vi tronar på minnen från fornstora dar. Å Sverige saknar alltjämt en officiell nationalsång och alltjämt är det bara ett enda land har någonsin nämt Sverige i sin nationalsång, Polen.

Vad säger ni om det svenskjävlar? jeste? stary masz wolne. De första här på landplättarna kallar landet Sapmi, långt långt senare kom svennar, goter, svear och andra invandrare kånkande längs obyggderna.

De ungerskgermanska språkets olika versioner gav tidigare namnet svitjod, eller svennefläns som en del stammar säger, än idag.

Allt är förändrat ändå är det mesta sig likt.

Vart är prästerna som skriker riv kyrkorna och bygg bostäder åt folket, tron bor i varje menings vetande manna. Jag ammar dess hägring, bena och märgen.

.