Är kriminalvården rumsren?

Att pedofiler kunnat få Viagra utskrivet trotts sin fängelsevistelse det vet vi redan, det är heller inget nytt. Men hur bra är egentligen den så kallade vården inom det som heter kriminalvården och finns det egentligen en kriminalvård ur rent vetenskaplig mening? Vart är i så fall bevisen på att vi har en kriminalvård rent vetenskapligt?

Martin Grann som uppbär titeln av så kallad forskningschef för kriminalvården kanske kan gestalta lite av sinnebilden på den ovetenskaplighet som grasserar mellan väggarna i ett föråldrat tänkande, vilket vidareutbildar kriminaliteten i bland annat kumla universitetet och högskolorna i Hall. Där den kriminella identiteten förstärks och de intagna lär sig nya brott av varandra till en dygnskostnad av runt 1000 kronor per intagen och dag. En kriminalvård som ständigt är på gång med nya utvecklingsplaner vilka tenderar att leva sitt speciella liv, men vad händer egentligen i det långa loppet…

Hur har vi egentligen det med forskningschefens vetenskaplighet och vetenskapliga förhållningssätt? Låt oss se vad han vet om neuropsykiatriska funktionshinder.

Från Sundsvalls tidningen

Han är inte så förtjust i bokstavsdiagnoserna som ADHD/DAMP. ” — De
är rejält övervärderade och det finns egentligen väldigt lite forskning på
området. Jag vill nte förringa professor Gillbergs forskning, men jag tycker
ändå att det ändå handlar om en slags modediagnos. Och enligt svensk lag har
man inte rätt att få vård om man har begått ett grovt brott och har
diagnosen ADHD/DAMP, säger han.”

Ser man på det verkar inte finnas ett så djupt vetenskapligt förhållningssätt till en diagnos han har en hel del att göra med, kanske detta kan vara en del av förklaringen till att man inom den så kallade kriminalvården under så många år haft så oerhört svårt att ta till sig vetenskapliga resultat som visar kreativa resultat utanför det bombastiska bunkertänkandets alla instängda fraser. Ingen vågar riktigt ifrågasätta den gedigna sörjans monumentala förtjockning. Men vad händer om någon gör det?

Vad händer när kriminalvården ser en spegel?
Framöver kommer vi att berätta lite lätt om hur kriminalvårdsverket slösar bort pengar och inte sällan är kontraproduktiva. Samt hur den ovetenskapliga kriminalvården reagerar när den får en lätt spegling. Lite psykografisk socialmetrik kanske kan kittla den lilla nerven. Går det att uläsa något av det genom att scanna delar av kriminalvårdens interna mailtrafik? OBS alltså inte läsa mailtraffiken bara ta ut lite ”psykografiska sociogram” för att fånga delar av en tankestrukturell modus operandi.

Att kriminalvården inte klarar kritik förmodar vi oss veta, annars skulle den kanske inte sett ut som den gör, men klarar kriminalvården en lätt spegling utan att gå i taket? Eller blir det en orgie av fullständigt osakliga angrepp som sprutar ur käften på vettlösa kriminalvårdsbyråkrater när deras självpåtagna gloria möter verkligheten.

Låt oss se!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *