ADHD: Socialstyrelsen blundar men allt är inte negativt

Positiva nyheter

Ralph Minnema kuskar runt och föreläser om adhd, kanske inte helt ovanligt. Men att någon på ledarsidorna skriver om något positivt med adhd tillhör inte alls det vanliga utan är snarare en revolution inom dagspressen.

NyaÅland

Ralph Minnema har en son med adhd. I tio år har han föreläst i Sverige om sina erfarenheter av att dels ha en son som fick sin diagnos först vid 9-års ålder, dels av att själv ha fått diagnosen adhd i vuxen ålder.
Minnema har valt att fokusera på det positiva. Han vill att föräldrar istället för att ostrukturerat klaga på politiker skall samla sig och tillsammans påverka. Han har också valt att lyfta fram det positiva med sitt funktionshinder: han är kreativ, intelligent och fattar snabbt vad som händer omkring honom. De goda egenskaperna har han sin adhd att tacka för.

Fantastiskt bra ideér, man kanske skulle bilda ett förbund och på allvar föra fram dessa mycket seriösa ideérna på ett framgångsrikt sätt. Det saknas verkligen en sådan funktionalitet.

Vad Socialstyrelsen väljer att blunda inför

När Socialstyrelsen nu väljer att titta närmare på kvaliteten av vård personer med adhd får så väljer Socialstyrelsen att titta närmare på kvaliteten på vård som barn får, vilket med mycket stor sannolikhet är den absolut bästa vårdkvaliteten någon i gruppen personer med adhd får.

SR om BUP i Solna…. hör på de godtyckliga hemskheterna…. Men missförhållandena där var knappast någon nyhet för den breda allmänheten, varför skulle det då vara det för Socialstyrelsen, som av flera uppmärksammats på dem? Barn med adhd får den bästa vården av alla grupper med adhd, ändå är den vården usel.

Så, vad väljer då Socialstyrelsen att blunda inför?

Att det bland gruppen barn med adhd uppdagades en sörja av missförhållanden kanske inte förvånar någon, ändå ska man mycket utmejslat och kärt komma ihåg att det är just barnen som åtnjuter den bästa vårdkvaliteten av alla grupper med adhd, varför vågar inte Socialstyresen ta det tillsynsansvar de är satta att utöva och se vilken usel vård människor med adhd får? Rädda för den verklighet andra lever och dör i? Eller är det bara ren ignorans?

Det är en avancerad konst att veta exakt när man ska blunda!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *